Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGELFAUNAN I SORSELE SOCKENS FJÄLLOMRÅDE 12 1
Habakberget, sydberg, som ligga i björkregionen efter Vindelälvens
dalgång; flerstädes i barrskogen, men synes ha förkärlek för
sydberg. Häckar dock i ett åt nordost exponerat »flygge»,
Tjermok-berget, nära Kraddsele. En del korpar stanna hela vintern i fjällen,
där de stundom kunna bli mycket besvärliga för ripfångarna, som
anse korpen värst av alla djur att taga ripor ur snarorna. Närmast
honom i sådan skadegörelse komma kungsörnen och järven.
Duvhök, berguv och slaguggla lära också ibland ta snarade ripor. Även
jaktfalken torde nog höra till samma grupp, men han är ej känd
av befolkningen. Att fånga korp i sax lär vara mycket svårt, men
om det luktar blod av saxen eller räv suttit i den, lär det
merendels lyckas. Man brukar stundom slå fotogen på tafstråden å
snaran för att skydda ripan mot korpen. Bästa sättet av avhålla
korpen från de fångade riporna lär vara att skjuta en och annan korp
och hänga upp dem på en stör eller i ett träd. De övriga korparna
sägas då fly från trakten. Men korpen är ej lätt att komma i
skotthåll för.
Råka, Corvus frugihgus L. Nästan varje vår ses en eller flera
råkor bland de flyttande kråkorna.
Skata, Pico, pica L. (Skyra eller Skira; lappska: Sjirra,
låneord? Något ursprungligt lappskt namn har ej erhållits, och torde
sådant saknas i följd av skatans sena invandning till lappmarken).
Häckar pä flera ställen i björkregionen invid människoboningar
t. ex. vid Slätvik (Överst Juktan) och Grundträsk (öster om
Tärnasjön). I barrskogen på alla bebyggda platser. Till Ammarnäs
invandrade skatan omkring år tgoo.1 — De ostar, som befolkningen
har för sed att utlägga till torkning på en hylla å husväggen,
brukar skatan gärna vilja snatta. Man måste därför på ett eller annat
sätt skydda dem bland annat, genom att lägga en järnbit bredvid
osten.
Nötskrika, Garrulus glandarius L. Iakttogs första gången i
Ammarnäs omkring år 191 o, då flera skötos och nedsändes till
konservator. Skytten, som ej kände till denna fågel, trodde, att
han nu kommit över en fågel, som konservatorn skulle betala
mycket för, men fick helt naturligt det beskedet, att han icke
kunde få någon ersättning för densamma. Är iakttagen endast
höstetid.
Lavskrika, Cractes inf ausius L. (Kuoks eller Kuoksokö,
lappskt namn, som allmänt användes av nybyggarne, sällan Granoxe).
Allmän i barrskogen. Visar sig någon gång i björkregionen,
dock ej funnen häckande där. — De gula fjädrarna på stjärten lära
vara utmärkta till fjärilkrokar. Är ibland så närgången, att hon
kommer och sätter sig på ett slaktat djur, medan det flås eller
styckas.
Stare, Stumus vulgaris. Man lade första gången märke till
staren i Ammarnäs i början av 1890-talet; man kallade den daen
fegfågel och väntade en olycka, ett dödsfall eller dylikt. Strax
efter starens ankomst dog också en lappgubbe. De flesta vårar
1 I Boksjön i Tärna s:n fanns hon år 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
