Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
H. ZETTERBERG
utbredningsområde. Enligt uppgift av J. Berglund i Ammarnäs
togs första fågeln (en höna) i snara därstädes 1885.
Fjällripa, Lagopus mutus Montin (Fjällripa; lappska: Kyörönö).
Häckar i högfjällen. Tillgången är ganska växlande. Ej funnen
häckande annat än undantagsvis i den lägre videregionen, t. ex.
vid Bonnässjön.
Dalripa, Lagopus lagopus L. (Skogsrypa eller Skogsripa;
lappska: Reáks). Förekommer i hela området upp till trädgränsen,
talrikast i björkregionen. — Befolkningen skiljer på två raser av
dalripan: stora skogsrypan och kutterrypan, vilken senare är mindre
och skiljer sig genom sitt läte. Den förra är mera stationär. Den
senare torde vara en gäst från ett annat land. (?)
Strandskata, Haematopus ostralegus L. Har förirrat sig någon
gång till området.
Fjällpipare, Eudromias morinellus L. (Små åkerhöns; lappska:
Löfföl). Häckar här och där på fjällhedarna både i vide- och
lavregionen. — Under vårflyttningarna ses i Ammarnäs i vanliga fall
mera fjällpipare än ljungpipare, som torde bero därpå, att de senare
flytta tidigare upp till fjälls. "Våren 1924 var det dock mera gott
om ljungpipare i Ammarnäs, som var en följd av den sena våren.
Sådana vårar, då snösmältningen börjar tidigt men fortskrider
långsamt, vistas båda arterna länge i Ammarnäs, 2—3 veckor. Såväl
ljung- som fjällpipare skötos förr allmänt under vårflyttningen av
småpojkar, kokades och åtos.
Större strandpipare, Aegialites hiaticula L. L. G. såg honom
första gången på hans häckningsplatser 23—24 juli 1922 i
Björk-fjället i flockar på ända till 50 st., på tre olika ställen vid
Vuor-reksjöarna och bäcken därifrån. Samma vår häckade ett par på
en träda på »ränning» vid Ammarnäs. Honan blev dödad. Våren
därpå visade sig en annan strandpipare på samma plats. Var det
månne den överlevande maken? I slutet av juli 1923 såg G. på
ytterligare tvänne platser å Björkfjället (Lissvosjöarna) stora flockar
med större strandpipare (50-tal i varje flock). På alla nu nämnda
platser finnas vida sandstränder. Som bekant äro sandiga ställen
ett huvudvillkor för denna fågels häckning. G. har under sina
färder i fjällen ej sett honom vare sig i Tärnafjällen eller i övriga
Sorselefjäll. Före år 1922 har G. sett denna art blott under
vårflyttningarna, alltjämt fåtaligt, med undantag av ett tillfälle, då en
stor flock vid västlig snöstorm kom ned till Ammarnäs. Nyss
relaterade förhållanden förklara, varför jag själv aldrig fått iakttaga
större strandpiparen häckande trots mina många färder i fjällen.
Jag har nämligen härvid ej träffat på några mera vidsträckta
sandiga ställen. Den möjligheten torde väl vara utesluten, att större
strandpiparen häckat endast sällsynt före år 1922. I denna tidskrift
(häfte 2, 1923) finnes en uppgift, att han häckat vid sjön Laisan i
Tärna nämnda år. Detta ställe har jag farit förbi flera gånger förut
(före 1915), men häckade han ej där då. — (D:r E. Vretlind har
meddelat mig, att han funnit honom häckande på ett ställe i Malå
socken år 1923.) J. Grundström i Ammarnäs har omtalat, att
han några gånger i fjällen (bl. a. Björkfjället) sett en strandstrytjel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
