Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i36
H. ZETTERBERG
häckning ovanför trädgränsen i Sverige lämnar ej Ekman någon
uppgift. Bland andra ställen är han funnen häckande i björkregionen
vid Blåtja, Bissan, Bertejaur, Vindelälven, Tärnasjön och Överst
Juktan. Vid Bissan lägger hon ägg på britsen i en ängeskoja, i
vilken hon flyger in genom räppen (rököppningen).
Svärta, Oidemia fusca L. (Storsvärta eller Skorrsvärta;
lappska: Skorrö). Har ej här sitt huvudområde, såsom Ekman säger,
i de övre barrskogstrakterna utan i björkregionen, där hon häckar
allmänt, i barrskogen däremot tämligen allmänt—mindre allmänt.
Häckar även, ehuru mindre allmänt, i videregionen, t. ex. vid
Marsi-vagge, å fjället Vuecker och å Björkfjället. Har avtagit betydligt
i antal under de senaste decennierna. För blott 20 år sen kunde
flera hundra svärtor ses på en gång på Gautsträsket vid Ånnnarnas;
nu är det sällan man får se ett 50-tal i flocken. Även övriga
dykänder ha minskat avsevärt, framförallt alfågeln.
Sjöorre, Oidemia nigra L. (Blister-, Lill- eller Myrsvärta;
lappska: Njürko av njurkot = vissla, blistra). Häckar tämligen allmänt
såväl i barrskogsområdet som i björkregionen, där hon är mera
talrik. Ekmans antagande, att förekomsten är lika i båda
regionerna, kan jag ej dela. Till antalet är han något underlägsen
svärtan.
Vigg, Nyroca fuligula L. (Småvigg eller Lillknipa; lappska:
Unnö viehtak). Häckar tämligen—mindre allmänt i björkregionen,
sällsynt i barrskogsregionen, således ej här, såsom Ekman säger,
framförallt de övre barrskogstrakterna. Häckat även i nedersta
videregionen vid Marsivagge och sannolikt på flera ställen.
Bergand, Nyroca marila L. (Storvigg; lappska: Stüoro viehtäk).
Häckar tämligen—mindre allmänt i björkregionen, mindre
talrik i barrskogsregionen, dock ej sällsynt vid Ammarnäs och
Kraddsele.
Knipa, Clangula cla†igula L. (Knipa; lappska: Tjorkê).
Häckar sparsamt i barrskogsregionen. På Gautsträsket och Överst
Juktan ses om våren mera bergänder och viggar än knipor. Såväl
i björkregionen (t. ex. Tärnasjön) som i videregionen (t. ex.
Liss-vojaur å Björkfjället) ha knipor iakttagits på sommaren, särskilt
hanar men även honor. Huruvida dessa häckat, är dock ej bekant.
En lapp har dock påstått för mig, att han funnit en knipa häckande
i en stenklyfta vid förstnämnda sjö.
Al fågel, Hareida hyemalis L. (Anka, man skiljer stundom på
stor-, vit- och småanka, kallas också i Ammarnäs för strömfågeln,
eftersom han huvudsakligen håller till i »strömän», där Vindelälven
och Tjulån rinna fram genom det deltaland, som de bildat i
Gautsträsket. Alfågelns lappska namn är Hänga, onomatopoetiskt liksom
svenskarnas anka. Att lätet är bäst återgivet med angå, torde ligga
i öppen dag. Alträsket, som är beläget på kalfjället och där det
brukar finnas gott om alfågel, har nog icke fått sitt namn av
fjäll-befolkningen).
Häckar i spridda par vid fjälltjärnarna, huvudsakligen i
videregionen men även i björkregionen. Förr var den mycket allmän,
men har avtagit ofantligt i antal på de senaste decennierna. Lär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
