Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGELFAUNAN I SORSELE SOCKENS FJÄLLOMRÅDE I 37
någon gång ha häckat vid Gautsträsket i barrskogsregionen (vid
Ammarnäs). Den s/i 1924 vistades en liten flock alfåglar (mest
hanar) kvar vid nämnda träsk och är det troligt, att några häckade
där. Det var detta år ovanligt sen vår och fjäl i tjärn ärna lågo länge
isbelagda, som var orsaken till, att en del alfåglar stannade vid
Gautsträsket.
Alfåglarna vistas liksom andra fjälltjärnarnas fåglar en tid efter
sin ankomst om våren på Gautsträsket och Överst Juktan. Om
våren framskrider sakta, så att fjälltjärnarna ligga länge, kunna de
uppehålla sig flera veckor i nämnda sjöar. Det är därför lätt för
befolkningen vid dessa att göra iakttagelser över dem. Och är
man enig om, att minskningen fortgått år efter år i 30—40 års tid.
Förr säg man om vårarna svärtflockar på 100—150 st. och
samtidigt flera sådana flockar på en gång på Gautsträsket. Numera
ser man sällan ett 50-tal i flocken. Svärtorna äro nu liksom förr
talrikast, men även av de övriga här häckande sjöfåglarna sågos
väldiga flockar. Näst svärtorna i antal komma sjöorrar och
bläsänder, därnäst bergänder, viggar, krickor, alfåglar, stjärtänder samt
gräsänder, knipor, storskrakar och småskrakar i nu nämnd ordning.
Förekomsten av de sistnämnda fyra arterna är ringa.
Sjöfåglarna ha om våren förr varit utsatta för ganska ivrigt
skytte från den bofasta befolkningens sida, och ännu skjuter man
nog ej obetydligt omkring Ammarnäs m. fl. byar inom området.
Om hösten däremot anställes jakt på sjöfågel mer tillfälligtvis. Den
sjöfågel lapparna skjuta torde ej vara ringa. Men säkert är, att
sjöfågeln undergår den ojämförligt största decimeringen under sina
flyttningar längre söderut. Det märks mer än väl många vårar, då
sjöfågeln återkommer. Det har ej sällan varit rätt gott om sjöfågel
om höstarna, men påföljande vårar har blott en ringa del återsett
sin hemort.
Av alla sjöfåglar är alfågeln mest orädd och låter sig därför
lätt skjutas. Eftersom svärtor och sjöorrar äro så mycket talrikare,
skjutas dessa mest; därnäst alfågel, bergand och vigg. Bergänderna
brukar man locka med något vitt föremål. Änderna äro magra om
våren, varför de ej skjutas så mycket.
Gräsand, Anas platyrhyncha L. (Gräsand; lappska: NåVtöl
eller Tjortjö). Förekommer mycket sparsamt i barrskogsregionen
vid Ammarnäs och Överst Juktan, något talrikare vid Kraddsele
och öster om Överst Juktan. Häckar även, ehuru sällsynt, i
björkregionen. — Ankommer tidigt till området, medan det ännu är
blott små vakar, och tages då ofta av pilgrimsfalken.
Bläsand, Anas penelope L. (Vriand; lappska: VriksjÖ, båda
onomatopoetiska). Häckar tämligen allmänt såväl i
barrskogs-som björkregionen. Ses ibland i videregionen men ej funnen
häckande.
Stjärtand, Anas acuta L. (Saxand; lappska: Bluntjo eller
Leggets). Häckar mindre allmänt både i björk- och videregionen,
sällsynt i barrskogsområdet. Har i mannaminne ej förekommit
nämnvärt talrikare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
