Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRODDJURENS UTBREDNINGSFÖRMÅGA
243
ej mer än omkring 0,6 % eller något mera, men försöket visar
dock, att vattenödlorna ej äro fullt så känsliga, som man
föreställt sig, och att spridning över havet i därvarande
förhållanden väl är möjlig.
Att vanliga paddor stundom kunna uthärda en om också
svag salthalt framgår av ett muntligt meddelande av Professor
Nils Holmgren, som omtalat, att han i närheten funnit paddor
övervintrande i en vik av havet. Salthalten är dock där ringa
och torde ej uppgå till mera än något mellan 0,5 och 0,6 %,
om det var i en innervik måhända än mindre.
Om en annan av våra paddarter, nämligen den
grönfläckiga Bu/o viridis, är det än bättre känt i den svenska
faunistiska litteraturen, ehuru det ej synes ha funnit väg ännu
till den utländska, att hon kan fördraga rätt stark salthalt.
Även i denna tidskrift ha meddelanden förekommit därom. I
årg. 1913 (sid. 31—33) omtalar D:r O. Lundblad, att han funnit
grönfläckiga paddor uppehålla sig i en långgrund havsvik norr
om Borgholm på Öland. De voro mycket hemmastadda där
och summo fram och tillbaka, flöto ibland vid vattenytan, döko
ned och gömde sig bland bottenvegetationen (alger) o. s. v.
Förf. ansåg, att de voro stadda i parning, ehuru han ej såg
någon rom. Denna uppsats framkallade flera andra. Ingenjör
Cyrén framhöll, att den grönfläckiga paddan var härdig även
mot salt, då hon förekom i Asiens saltöknar, där vattnet nog
i regel var m. 1. m. salt. Bl. a. omtalar han, att han en gång
i Nordvästpersien i trakten av Ardebil funnit »en ung Bu/o
viridis i en pöl med salthaltigt vatten». En annan gång såg
han en dylik padda vid stranden av en verklig saltsjö.
Alldeles liknande erfarenhet hade jag själv tillfälle att göra i
Transkaspien 1899. Jag såg där grönfläckiga paddor i
närheten av starkt salthaltiga sjöar på Mangischlakhalvön, men
fann där också otvetydiga bevis för, huru ödesdigert det
kunde bli för dessa paddor, om de kommo i vattnet
åtminstone på sommaren, ty det var intet ovanligt att vid
stränderna finna salta mumier av dylika paddor, som då de givit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
