Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HÄLSINGLANDS FÅGELFAUNA
US
Grisslor, under små buskar och å små grästufwor». Tordmulen
lägger nämligen som bekant endast ett ägg och detta just under
stenar, vadan B:s uppgifter om tordmuleäggens riktighet synes
bero på att han misstagit sig och sammanblandat den med andra
fåglars. Etc.
Efter Bromans tid förekomma i litteraturen endast enstaka
uppgifter om Hälsingefaunan, till dess lektor J. A. Wiström vid
Hudiksvalls läroverk på tyska språket i »Mitteilungen des
Ornitho-logischen Komitees» publicerade en förteckning över sina
fågelobservationer från åren 1870—86. Dessa observationer avse
huvudsakligen Hudiksvallstrakten, men omfatta även vissa delar av
provinsen i övrigt och torde vara det hittills mest uttömmande
specialarbetet över provinsens fågelarter.
Mina egna iakttagelser rörande Hälsinglands fåglar påbörjades
sommaren 1917. Aven åren 1918 och 1919 vistades jag
sommartid inom landskapets västra och södra delar och hade då goda
tillfällen att göra iakttagelser och anteckningar rörande fågellivet.
Sedan jag år 1920 blev bosatt i Ljusdal, har jag haft ännu
rikligare tillfällen för detta studium under de ofta förekommande
resorna, dels i landskapets västra delar från och med Alfta socken
upp till Medelpadsgränsen och dels i mellansocknarna. Till
kustsocknarna och skärgården, dit mina tjänsteresor icke sträckt sig,
har jag företagit direkta studieresor, med början år 1922, varefter
de upprepats varje år till och med 1927. Samtliga kustsocknar
hava sålunda undersökts så långt tiden medgivit, men tyvärr har
jag endast kunnat ägna några dagar åt varje socken. Likaså hava
de flesta skären undersökts med undantag för dem som ligga inom
området Söderhamn—Gästriklandsgränsen.
Landskapets topografi torde vara allmänt bekant. Sydgränsen
går ungefär vid 6.1, medan nordgränsen går något norr om 62
breddgraden. Hela västra delen av provinsen är beväxt med nästan
uteslutande barrskog med större tallhedar här och var, isynnerhet
efter vattendragen. Endast smärre lövskogsbestånd finnas. Vissa
områden upptagas av vidsträckta myrmarker och försumpade
skogsmarker såsom t. ex. Gebbarns, Digerkölns, Hagbovallens och
Mångans fäbodeskogar inom Färila socken. Dessa fäbodeskogar äro
belägna på ett verkligt höglandsområde (en del tjärnar på ett
höjdläge av 440 meter o. h.) och förete nästan äkta lapplandsnatur.
Här häcka också sådana för lappmarken typiska fågelarter som
sidensvans, tallbit och sädgås m. fl. Även Loos och Ramsjö
socknar utgöras till stor del av vidsträckta 400—600 meter ö. h.
belägna ödemarker.
Naturen inom kustsocknarna, vilka i allmänhet hava ringa höjd
över havet, är mycket annorlunda. Visserligen finnas även här
vidsträckta barrskogsområden, men därjämte även omfattande
jordbruksnejder med hagmarker och lövängar, samt avsevärda rena
lövskogsbestånd. Detta område har också att uppvisa fågelarter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
