Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
189
En vittrut, Larus hyperboreus (glaucus)
sköts vid Torö och inlämnades till Riksmuseet den 15 april av
Herr Lindorm Liljefors. Det var en tvåårig fågel (vikt 1655 gr.).
Det händer ju ej så sällan, att vittrutar, i synnerhet yngre fåglar,
övervintra i vår skärgärd eller i Stockholms hamn, men i april
pläga de ha försvunnit härifrån till sina nordliga hemvist.
Tidig rödstjärt.
Enligt en insändare visade sig en rödstjärt redan den 1 april
vid en gård nära Strömtorps station i Karlskoga. Den röda
dallrande stjärten blev vederbörligen iakttagen, så att misstag anses
uteslutet. Troligen blev dess förtidiga, ankomst en säker död så,
som vädret gestaltade sig efteråt. Den ungefär normala
ankomsttiden för denna art är i Mälarprovinserna omkring den 7—10 maj,
och då syntes den även i år i Stockholms närhet.
Huru rovfåglarne förödas.
I en del länder hyser man ett oblidkeligt hat mot allt, som
kan kallas rovdjur eller rovfågel. De förföljas på alla sätt och
skottpremier utbetalas o. s. v., varvid naturligtvis, liksom tyvärr
även i vårt land, isynnerhet förr, en hel mängd ej blott oskadliga
eller rent av nyttiga rovfåglar utan t. o. m. icke-rovfåglar få röna
liknande öde. Ett slående exempel på de blodbad bland rovfåglar,
som på sina håll anställas, lämnas av en förening för
duvuppföd-ning i Belgien. Den stiftades 1911 och har hela tiden utbetalat
skottpengar för rovfåglar, och dessa premier stegrades undan för
undan ända till 10 frcs. 1919. Detta år utbetalades ej mindre än
27,000 frcs. i sådana premier. Senare omlades premieringen så,
att de lokala föreningarne övertogo den, och premierna graderades för
olika slag fåglar, men höllo sig i 10 frcs. för duvhök, pilgrimsfalk
och jaktfalk samt 5 frcs. för sparvhök, lärkfalk och stenfalk, av
vilka åtminstone de båda sista väl sällan eller aldrig taga någon
duva. 1927 utbetalades 36,000 frcs. för 6700 dödade fåglar.
Tydligen har det sålunda varit övervägande smärre rovfåglar, som fått
släppa till livet. 1928 bestämdes skottpengarne till 5 frcs. för hela
Belgien och med stöd härav utbetalades 37,235 frcs. för 7109
dödade fåglar. Detta är ju en fruktansvärd förödelse och den går
tydligen ut över ej blott sådana rovfåglar, som ha hemortsrätt i
Belgien, utan det är sannolikt övervägande genomflyttande fåglar.
Vid den internationella fågelkonferensen i Genève 1928 fäste det
svenska ombudet uppmärksamheten på, i vilken stor utsträckning
de flyttande rovfåglarne dödades i främmande länder. Den ovan
anförda statistiken var då ej tillgänglig, utan han hade endast att
åberopa sig på de upplysningar, som erhållits genom de svenska
ringmärkningarne, vilken dock även de voro rätt slående efter
procentuell beräkning av de märkta och de återrapporterade fåglarne.
En resolution antogs visserligen i föredragets syfte, men det har ej
blivit mera av den saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
