Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IQO SMÄRRE MEDDELANDEN
Sistlidna vinter har varit ytterst olycksbringande för många
olika slags fåglar, som ha för vana att ej flytta längre ned än till
kontinentens mellersta eller västra delar. Även ormvråkarne ha
drabbats av de klimatiska svårigheterna. I vanliga fall flytta våra
svenska ormvråkar ej längre än till nordvästra Tyskland och norra
Frankrike med mellanliggande länder. De äro ej heller fredade
ens i Tyskland annat än under tiden r mars till i okt., så att de
tillflyttande äro prisgivna åt skyttarna. Till följd av den hårda
vintern och den myckna snön kunde vråkarne ej finna sin normala,
av sorkar och möss bestående föda ute på fälten utan infunno sig
vid bebyggda platser och blevo då lätt åtkomliga. Enligt vad ett
par tyska ornithologer meddelat, hungrade också många vråkar
direkt ihjäl utan några åtgärder från människornas sida.
E. L.
Salskrake — sedd vid Skälderviken.
Under denna isvinter har Skälderviken, allt eftersom
isförhållandena tillåtit, varit besökt av en otalig mängd vinterfåglar. Som
det ofta genom strömmens inverkan på västra sidan av viken
uppstått rännor i isen ända intill stranden på cirka 10—15 meters
bredd, så ha i dessa, särskilt under eftermiddagarna, samlats
simfåglar i flera hundratal och på grund av matbekymmer visat
otroligt liten skygghet. Sålunda har jag vid flera tillfällen legat bakom
den upptornade drivisen och iakttagit fåglarna på endast ett tiotal
meters avstånd och vid ett sådant tillfälle såg jag en salskrak-hane.
Tio arter kunde jag samtidigt räkna och med lätthet konstatera
arten av varje fågel, som sam förbi mig. Kniporna voro, som
alltid, övervägande i antal, därnäst bergänder, ett stort antal viggar,
mest hanar, småskrakar, sjöorrar och några alfåglar, ett par svärtor
och gråtrutar samt ovannämnda salskrake och till sist kom en
vildsvan och sällade sig till sällskapet, men vid åsynen av mig på
isen sam, han bort fortast möjligt.
Södåkra, Jonstorp den 9 mars 1929.
Fritjof Persson.
Salskrake torde ej vara så sällsynt numera under vintern i
Skåne. Red.
En braxenmört
d. v. s. en bastard mellan braxen och mört har av d:r Johan
Larsson, Mullsjö, tillvaratagits i sjön Stråken (Tidans vattensystem)
och överlämnats till Riksmuseet. Exemplaret var ungefär 23 cm.
långt. Vad som faller mest i ögonen hos dessa fiskar och fäster
uppmärksamheten på deras bastardnatur är analfenan, som med
sina vanligen 18—20 strålar är för lång för att tillhöra en mört
(blott 11 —14 str.) men för kort för en braxen (26—32 str.). Även
andra egenskaper äro intermediära.
E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
