Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Wolleys fågelfaunistiska arbete i svenska och finska lappmarken 1853–1857. Av Edv. Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
EDV. WIBECK
Därifrån for han över Varanger-fjorden till Pasvigsälvens
mynning och följde sedan denna flod, som då var gräns
mellan Norge och Finland på västra älvsidan och Ryssland
på den östra, ända upp till Enare träsk. Ehuru denna sjö av
en del föregående resenärer uppgivits som förekomstort för
åtskilliga rariteter, fann Wolley dess stränder så gott som
tomma på fågel.
Wolley tog i huvudsak samma väg tillbaka utför
Pats-joki, såsom älven heter på finska. W. gav sig nu tid att
dröja några dagar i en del örika sjöar, som älven
genom-flyter, huvudsakligen för att söka efter bon av sångsvan, av
vilka fåglar icke blott enstaka par, utan flockar på ett eller
annat tiotal par emellanåt kunde bliva synliga. I ett av sina
mest inspirerade brev till Mr. Hewitson, skrivet den 16 juni
1855, skildrar Wolley, under vilka omständigheter han fann
sitt första svanbo med ägg. Detta fynd efterföljdes av
ytterligare ett par andra, varvid W. också en gång fick tillfälle
att rita av den ruvande, sovande svanen på boet.
När Wolley kom tillbaka till Vadsö, mötte honom där
tvenne vänner och landsmän med likartade faunistiska
intressen, herrarna Hudleston och Newton, den senare samme
man, som längre fram skulle bliva hans historiograf. De
hade kommit över Hammerfest och färdats landsvägen från
denna ort till Vadsö, varvid de blivit de första upptäckarna
av den rödstrupiga ängpiplärkans (Anthus cervinus) bo och
ägg. Vid kusten hade de också fått se flockar av den
sällsynta alförrädaren (Hareida stelleri), dock endast yngre
fåglar, inga fullvuxna exemplar i sin praktdräkt.
I sällskap med sina vänner färdades Wolley sjöledes till
Skibotn i Lyngenfjord och därifrån tvärs över till Kilpisjärvi,
dit han sänt sina beprövade forskarlar från Muonio att möta
hela sällskapet. Härifrån färdades man sålunda medelst båtar
hela vägen längs gränsälvarna ned till Wolleys
huvudkvarter i Muoniovaara. En hel månad stannade alla tre
engelsmännen här, sysselsatta med att blåsa ur och inpacka de
massor av ägg, som under Wolleys bortovaro strömmat in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
