Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Wolleys fågelfaunistiska arbete i svenska och finska lappmarken 1853–1857. Av Edv. Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WOLLEYS FÅGELFAUNISTISKA ARBETE
247
genom hans många samlare. Några för vetenskapen helt nya
saker funnos dock icke däribland; vad Wolley skattade
högst var en del kullar av tallbit (Corythus enucleator), vars
ägg ditintills visserligen aldrig varit tillgängliga för samlare,
men dock alltsedan år 1821 varit kända genom tvenne
bo-fynd av Zetterstedt i närheten av Juckasjärvi. Wolleys
vänner måste också ut till Isovuoma och se den plats, där
Wolley de tvenne föregående åren funnit tranbona. Den
unge, då blott 26-årige Newton var mycket halt, men skulle
ändå nödvändigt gå med och kände sig, såsom han skrivit,
rikt belönad för mödan blott utav att se tranans
häcknings-plats och den gamla bobädden!
På höstsidan reste alla tre engelsmännen över Haparanda
tillbaka till England, där Wolley alltså tillbrakte vintern
1855—56. Tidigt på våren sistnämnda år reste Wolley och
HaDLESTON tillbaka till Sverige, men ägnade denna vår hela
sitt personliga arbete åt Gotland, Öland och Smålands
östligare del. Vad som främst lockat dem till denna trakt synes
varit en uppgift av Westerlund — sedermera utgivare av
det för äldre svenska äggsamlare välkända arbetet »Svensk
oologi» — att dvärgmåsen (Larus minutus) skulle häcka på
de nyssnämnda Östersjööarna. Denna uppgift var, såsom vi
nu veta, utan tvivel fullt riktig, men Wolley lyckades dock
icke få se dvärgmåsen eller dess bo. Däremot tog han och
Hudleston ägg av bl. a. storskrake, lärkfalk, spillkråka och
blåkråka. Sistnämnda art fann Wolley häckande dels vid
Melböda å norra Öland, dels vid Ryssby, ett par mil norr om
Kalmar. I förbigående kan nämnas, att jag själv år 1903 och
ännu långt senare Bengt Berg funnit blåkråkan förfarande
vara bosatt just vid Ryssby.
Från sydöstra Sverige reste Wolley upp till Stockholm.
Där, eller möjligen redan i Kalmar, fick han pr brev den
glädjande underrättelsen, att hans samlare äntligen funnit bo
med ägg av »korva-rastas», sidensvansen, en art som
ditintills varit alldeles okänd, vad häckningsvanorna angår, och som
var en av dem, som Wolley livligast eftersträvat att finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
