Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Wolleys fågelfaunistiska arbete i svenska och finska lappmarken 1853–1857. Av Edv. Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
EDV. WIBECK
En nästan lika stor oologisk raritet utgjorde 2 äggkullar av
lappuggla, vilka Wolley denna sommar likaledes erhöll
genom sina samlare. Endast tvenne uppgifter om tidigare
bo-fynd av denna art förefunnos då, den ena meddelad av v. Seth
och avseende ett fynd vid Qvickjock 1842, den andra, lämnad
av C. G. Lövenhielm, om ett bo vid Jockmock 1843. I båda
fallen hade exemplar av fåglarna blivit skjutna och
upplysningar om bo och ägg kunnat inhämtas, men själva äggen
syntes icke blivit tillvaratagna.
Från Stockholm reste Wolley icke direkt tillbaka till
Nordsverige, utan lät övertala sig av prof. Retzius att göra
honom sällskap till ett naturforskarmöte i Kristiania. Här
framlade W. en del av sina erfarenheter från Lappland
under form av trenne föredrag, av vilka ett handlade om
»Omkristallisering av fallen snö», ett »Om ökning av
renhjordarna» och det tredje slutligen »Om lemmelvandringen i
Lappland år 1853 samt de därvid uppträdande fåglarna och dessas
häckningsvanor». Från Kristiania for Wolley till
Köpenhamn och härifrån slutligen över Stockholm upp till sin sista
»övervintring» i Muoniovaara.
Av Wolleys brev vill det synas, som om han hade
svårare att uthärda denna vinter än de föregående. Det var
också säkerligen en mer än vanligt dyster omgivning, som nu
mötte honom, vart han än färdades med sin renskjuts, ty
vintern 1856-57 och därpå följande vår och försommar rådde
bitter nöd i norra Sverige och Finland. Både höskörden och
kornet hade slagit fel och till råga på allt frös också
potatisen bort. Kreaturen fingo slaktas ned, och man fick blanda
målen tallbark och halm i brödet! Wolley utövade, så långt
han förmådde, mycken välgörenhet, och på hans
föranstaltande gjordes även i England insamlingar för de nödlidande
omkring Muoniovaara.
För Wolley personligen bereddes en del omväxling
genom besök av flera engelska vänner. 1 december 1856 kommo
tre engelsmän till Muoniovaara över Alten, gjorde där några
dagars uppehåll och ledsagades sedan av W. pr renskjuts ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
