Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om den smånäbbade tjädern, Tetrao parvirostris. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JO EINAR LÖNNBERG
nan slår sitt spel i toppen av samma träd. Tupparna spela
nämligen såväl på marken som högt eller lågt i träden.
Nästan alltid äro 2—4 hönor närvarande. Tupparna sitta på
nattkvist vid spelplatsen, och spelet börjar vid midnatt, då det
ännu är alldeles mörkt, och det kan höras ungefär 1/i
kilometer. Då tuppen spelar på marken skrider han fram i en
ring. Hela fågeln darrar, vingarna släpa till hälften, stjärten
bäres upprätt och utbredd och strupfjädrarna äro resta. Ibland
flaxar han bullersamt med vingarna och gör flyghopp på en
till halvannan meters höjd. Spelplatsen är 80 till 100
kvadratmeter. Spelljuden påminna om knäppningar med
kastanjetter och om man försöker, ehuru ofullkomligt, att återge
ljudet i stavelser, skulle det kunna bli ungefär »ta, tá, ta-ta, ta;
ta, tá, ta-tak, ta; ta, tá, ta-tak, ta-tak-ta-tak». Mot slutet falla
stavelserna snabbare efter varandra. Efter ett kort uppehåll
börjar spelet igen. — Den här återgivna skildringen påminner
ju mycket nära om vår tjäders spel och knäppningar1, men
det säges intet om »klunk» och »sisning», så att dessa
moment synas alltså saknas i den smånäbbade tjädertuppens
spel. — Det säges, att det är svårt att smyga inom håll för
en dylik under spelet, och det står kanske i samband med
frånvaron av sisning. På ett avstånd av 200-300 m. kan ett
felaktigt steg från jägarens sida skrämma bort speltuppen,
som hör mycket bra. Då spelet börjar om våren ligger ännu
ett snötäcke överallt på en halv meters tjocklek, men det är
så fast, att det bär tuppen. Om dagen uppehålla sig tjädrarna
i skogen ej långt från spelplatsen för att söka lingon. Om
kvällen återvända de till spelplatsen, men något kvällsspel hör
man ingalunda alltid.
Om den smånäbbade tjäderns levnadssätt i sydöstra
Trans-baikalien skriver Stegmann (1929) följande. »Den håller
vanligen till på torra bergåsar, som äro bevuxna med ungskog
av lärk med insprängda enstaka gamla tallar. Den är mycket
skygg och spelar på öppna ställen, sedan det redan blivit all-
1 Däremot förefaller det ej likna orrspel. Jfr Stegmanns citerade
uttalande på följande sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
