Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om den smånäbbade tjädern, Tetrao parvirostris. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SMÄNÄBBADE TJÄDERN, TETRAO PARVIROSTR1S
57
deles ljust, och den är därför svårare att skjuta än vanlig
tjäder. Dess spel låter helt annorlunda än den vanliga
tjädertuppens och har snarare en avlägsen likhet med en orrtupps.
Den smånäbbade tjädern lever mestadels av lärkens barr.
Detta synes uppenbarligen stå i sammanhang med, att den har
en mindre och svagare näbb än den vanliga tjädern.1 För
övrigt torde den om vintern uteslutande få hålla till godo med
lärkens knoppar. Trots denna magra kost bli dessa tjädrar
mycket feta under vintern.»
Om förekomsten i Amurlandet säger samme förf. (1930),
att den på vissa ställen ej är sällsynt. Den föredrager dock
vidsträckta lärkskogar, och den finnes därför varken i
lövskogen eller i den mandschuriska taigan (barrskogen). Vid Amurs
mellersta lopp förekommer den blott vid Lilla Chingan
(bergen) på större höjd 40 km. norr om floden, varest det finns
lärkskog. Vid Dshalinda, där skog omgiver Amurs dalgång,
lever den också. Stegmann fann norr om denna plats i juli
månad flera kullar, som mest höllo till omkring kanterna av
mossar. Ungarna hade ännu ej blivit så stora som rapphöns,
men de kunde dock flyga.
Såsom ovan citerats, har Stegmann kallat den smånäbbade
tjäderns av lärkens barr och knoppar bestående kost »mager».
Den torde väl dock knappt kunna anses »magrare» än vår
vanliga tjädertupps ensidiga diet av tallbarr. — Vid sidan av
barrdieten torde f. ö. båda arterna gärna i lika mån hålla tillgodo
med bär in. m. — Med hänsyn till det faktum, att tjädrarna
dock utvecklats till de största och kraftigaste medlemmarna
av hela familjen Tetraonidae, måste man likvisst känna sig
tveksam, om man skall kunna kalla just dessa fåglars näring
mager. Om de varit ställda på alltför mager kost, skulle de
1 Ett riktigare uttryck härför skulle ha varit att framhålla, att den
vanliga tjädertuppens stora och kraftiga näbb utgör en tillpassning till denna
fågels vana att huvudsakligen livnära sig av tallbarr, ty avrepandet av dessa
kräver ett vida kraftigare verktyg än t. ex. avbitandet av de mjuka barren
hos lärk. I och med det att tjädertuppen specialiserade sig på tallbarrskost
i så övervägande grad, som nu blivit fallet, utvecklades hans näbb i storlek
och kraft till det den nu är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
