Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
28l
tills de tre fullvuxna ungarna lämna boet och flytta bort. Ett år
senare giver en av dem ett bidrag till kännedomen om storkarnas
historia, i det att den träffades död i Sydafrika. Identiteten
bevisades av numret på den ring, med vilken den blivit försedd,
innan den lämnat boet.
Gerd Heinrich: Der VogelSchnarch, Rallenfangund Urivaldforschung
in Celebes. 196 sid., 63 fotogr. bilder. Dietrich Reimer (Ernst
Vohsen), Berlin 1932.
I inledningen omtalar förf, att då han på initiativ av
professor Stresemann, Berlin, och d:r Sanford, New York, utsändes
på sin forskningsfärd, så fick han framförallt i uppdrag att taga
reda på 2 sällsynta rallar och en dito honungsätare (meliphagid),
som skulle finnas i Celebes’ och Halmaheras urskogsområden. Den,
som har något litet grand reda på biologiska eller jaktförhållanden,
skall genast inse vanskligheten av ett dylikt uppdrag. Tänk på
huru svårt det är, att i en liten beskedlig insjö få sikte på vår
vattenrall, och jämför därmed, att Celebes ensamt har en
utsträckning av 179,416 kvadratkilometer. Härtill komma de svårigheter
som äro förbundna med det tropiska klimatet och urskogslivet. A
andra sidan är det naturligtvis oändligt lockande att få göra en
dylik färd, och Heinrich skred till verket med glädje och frejdigt
mod. Han åtföljdes på sin färd av sin unga hustru och hennes
syster, som båda voro väl utbildade i konservatorsyrket.
Expeditionen synes också alltigenom ha varit väl förberedd. De
holländska myndigheterna på Celebes, i vilkas kloka förvaltning av
landet man får en inblick, underlättade på allt sätt hans arbete.
Med infödingarna levde han på god fot och finner även bland dem
goda medhjälpare, som voro honom till ett ovärderligt bistånd.
Han landar i Makasser på södra Celebes och inom kort företagas
en expedition till de urskogsklädda bergen Latimodjong. Efter en
marsch över ett torrt steppomrade under tryckande hetta kommer
man fram till urskogens kant. Inne i den försvinner genast
solvärmen och efterträdes av en kylig svalka, men väg måste mödosamt
huggas genom lianer och taggigt grenverk för den i gäsmarsch
framtågande karavanen. Den upphuggna stigen för genom klyftor
och uppför branta, slippriga stalp. Snart börjar det också regna.
Genomvåta måste de bivuakera för natten, och det var kallt
isynnerhet för bärarna, som hade obetydligt med kläder. På andra
dagen är det likadant. Drypande vått överallt och mörkt och tyst.
Ej en fågel hördes. Längre upp ändrade skogen karaktär. Den
blev mera lågvuxen och träden klädda av mossa. Här får förf.
se en fruktduva flygande från träd till träd. Då han följde efter
den, försvann den dock snart, men i stället fick han syn på en
liten mörk fågel med en vit fläck på sidan av huvudet. Han får
snart klart för sig, att det är den eftersökta honungsätaren Myza
sarasinorum, och beslutar sig att slå läger där Det lyckas honom
sålunda snart nog att få den första av de åtrådda fåglarna. Men
det är ingalunda något paradis. Regnigt och kallt är det, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
