Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
OTTO HOLM
linderstöd av Jämtlands läns hushållningssällskap en resa upp till
de jämtska fjällen och vidare i sällskap med
gränsupprensnings-kommissionen längs riksgränsen till landskapets nordspets. Om
resan avgav han en berättelse, som under rubriken: »Nya
anteckningar om Jemtlands historia» finnes införd i Jemtlands Tidning
25/ii s. å. Den omfattar 4 partier: Historia, Naturalhistoria,
Ekonomi och Linguistik. Den enda naturhistoriska spalten, som
huvudsakligen är ägnad åt botaniken, ger vid handen, att resan i
biologiskt avseende varit föga givande. »Det oupphörliga regnandet
och den snabba färden omöjliggjorde nästan alla iakttagelser»,
heter det på ett ställe. De faunistiska uppgifterna äro få och vittna
i det hela icke om egna iakttagelser. Även den passus, som
handlar om ormarna, ger genom sin avfattning intrycket, att den
grundar sig på andras berättelser: »En egenhet är äfwen, att ormar,
som sällan förekomma i Jemtland, här1 flerstädes äro allmänna;
såväl huggorm som snok hafwa observerats åtminstone 2,000 fot
öfwer hafwet.» — Karlberget och Fågelberget besöktes icke under
resan. S:s egna herpetologiska insikter äro obestyrkta och torde
knappast ha varit av den art, att de garderat honom mot misstag
i kritiska fall. Att snoken åtminstone i senare tid icke funnits i
Frostviken, torde få anses visst.2 Icke heller från andra delar av
Jämtland äro några fullt säkra snokfynd kända.
Västerbotten.
På Holmön hörde jag 1921 talas om ormar med »vitt band
omkring halsen» och »tomtormar», som förr brukat hålla till
under husen och vid ladugårdarna. Sådana hade även funnits hos
kyrkvärden J. A. Grubbström, och dennes son, n. v. kyrkoherden
Gustaf G., kunde beskriva, huru under hans pojkår en dräng i
gärden en gång med händerna tagit fast och dödat en orm av
detta slag, just som den hållit på att krypa in under ladugården.
Omkring sekelskiftet anställde man ett formligt utrotningskrig mot
de allt besvärligare ormarna, varvid ingen åtskillnad gjordes mellan
huggorm och snok, vilket blev ödesdigert för den senare. En liten
rest överlevde dock blodbadet. År 1906 tjänstgjorde kyrkoherdens
broder, hemmansägaren Otto G., som hantlangare åt
kommissionslantmätaren, n. v. överlantmätaren Tycho Bergman vid laga skifte
i Holmö by. Därvid dödades på Rossgrundet, Ängesöns sydspets,
en orm, vilken B. förklarade vara en oskadlig snok. För att
bekräfta detta införde han ett finger i den ännu blott halvdöda or-
1 Trakten mellan Hårkans och Angermanälvens översta lopp.
- Anmärkningsvärd förefaller ock Gyluxgs uppgift i hans citerade
arbete, att släta snoken (Coronella austriaca) ett par gånger anträffats i
Medelpad, liksom G. Hartelius’ meddelande (Ekman 1922), att denna orm
blivit funnen på Härnön. Ett exemplar skulle —- enligt referat av H:s muntliga
framställning — ha dödats där 1907. Det var så illa sönderslaget, att det
icke kunde konserveras, men det synes dock som om åtminstone en skinnbit
bort kunna tillvaratagas för verifierande av den märkliga fynduppgiften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
