Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanliga snokens utbredning i norrland 249
mens gap och strök därmed tandraderna tillbaka. På förfrågan
har herr B. skriftligen bestyrkt riktigheten av denna framställning.
Även 1927 var G. med om att döda en snok, vilken han då
igenkände såsom sådan på de vita nackfläckarna, vilka voro fullt
tydliga såväl hos detta som hos det nyssnämnda exemplaret. Det var
på Svartisören på Holmöns östra sida. Slutligen kan nämnas, att
en nyss dödad snok sommarn 1922 sågs vid en väg på Holmön
av en dam, fru Ebba Roos. Även i detta fall blevo de vita
tecknen tydligt observerade, och fru R., som från sin hemtrakt i
mellersta Sverige försäkrat sig mycket väl känna snoken, har med
största bestämdhet förklarat, att det var en sådan.
Försommaren 1923 dödade kronojägaren J. W. Nordström i
älvsbacken nedanför sin gård i Sunnanå, Vännäs, en orm som han
tog för att vara en huggorm (meddel. 1924): »Men sedan
upptäckte jag, att det var en snok, då jag varsnade hans gulvita fläckar
på huvudets sidor och saknaden av gifttänder. Ormen var ovan
och på sidorna svart, under något ljusare, stötande i metallblått
samt cirka 65 cm. lång.»
I Degerfors uppger sig kronojägare E. Gruffman sommaren
1920 ha dödat 2 snokar, den ena på kronoparken Aggberget, den
andra å hemmanet Kulbäcksliden. Om dem skriver han (1922)
följande: »Ormarnas färg var ovan svartgrå, under svartblå med
antydning till gulaktiga fläckar utefter sidorna, på halsens sidor
funnos gulvita fläckar; stjärten var långt avsmalnande och längden av
dessa ormar uppskattades av mig till c:a 0,90 à 1,00 m. Jag antar»,
tillägger han, »att jägmästare Gram kan lämna upplysning om en
snok, som av hans hantlangare dödades för omkr. 6—B år sedan,
vilken av jägmästaren undersöktes. Jag minnes jägm:s ord mycket
väl och skall här upprepa dem: ’Det var nästan synd att döda den
här, det var en snok.’ Färg och utseende på denna orm kan jag
ej minnas, dock jägm:s ord mycket väl.» Tillfrågad kunde Gram
icke erinra sig episoden men garanterade den honom väl bekante
kronojägarens absoluta trovärdighet och försäkrade, att händelsen
utan något som helst tvivel tilldragit sig så, som denne berättat.
I Kvarnbyn, Burträsk, synes snoken åtm. förr ha funnits.
Folkskolläraren J. W. Åström har därifrån meddelat följande: »Som
liten pojke var jag en gång med en gubbe här i byn, då han i
närheten av gödselstaden invid ladugården dödade en stor, svart
orm. Gubben yttrade då bl. a.: Den här ormen är ej farlig, den
har inga gifttänder och kallas snok.»
En annan gubbe, med vilken Å. diskuterat snokens förekomst,
hade berättat, att han en gång i en älvsbacke dödat en oerhört
stor, svart orm och hade då särskilt lagt märke till de
»egendomliga» ljusa fläckarna bakom tinningarna.
I Lövånger torde ännu de sista ättlingarna av en gammal
snokstam finnas kvar. För ungefär 30 år sedan var
hemmansägaren G. P. Nilsson i Risböle med om att vid bvns fäbodar köra
ut gödsel från gödselkasen utanför en sommarladugård. Därvid
hittades i kasen »en hel kylsa av sammanhängande, gråaktiga,
mjuk-skaliga ägg, som av äldre personer förklarades vara ormägg». Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
