Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänade till intet annat än att några förtryckta bytte
rum med förtryckarne.
I karnevalsmaskeraden uppträder Faust som
Plutus, folkets välmåga, värnad av lagbunden
frihet. Plutus’ spann köres av en vacker och
livlig gosse, poesiens och konstens genius. Utan
skönhetsliv är det rikaste samhälle ett fattighus.
Men skönhetslivet måste uppspira ur folkets
estetiska drift, som vaknar, när allmän välmåga
ger det fristunder fran kampen för lekamlig nödtorft.
Konsten, omhuldad endast ovanfrån, som
en leksak för de högre kretsarne, är utan rot, kringdriver
med dagens tycken och går hastigt genom
överförfiningens skede in i förskämningens.
Maskeradens slutuppträde, framkallat av Faust,
vill visa upprorsbranden som straffet för de styrandes
synder. Plutus har öppnat sin kista; i
hennes botten väller en flammande guldkälla.
Kejsaren, klädd som Pan, lutar sig girigt över
lågan, men elden fattar i hans skägg, sprider sig
till hans omgivning och från den ut över salen
och slottet, tills Faust med sin trollstav skingrar
ögonvillan. När skrämseln är överstånden, ser
kejsaren - och det må ej förtyckas honom - i
denna tillställning ingenting annat än ett praktfullt
skådespel, frammanat av den store magus, som
kommit till hans hov. Han njuter och tycker sig
vara underjordens gud, där han vandrar bland
lågor, som slingra sig kring pelarne, medan
mängden, som rör sig i skenet, nu som alltid
hyllar honom.
Efter detta prov på Fausts konst vill kejsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
