Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var vid denna riksdag grefve Fersen väckte det
förslag, som af Ridderskapet och Adeln gillades, att på
Adelns bekostnad och på dess tomt utanför Riddarhuset
uppresa en minnesstod åt Gustaf Erikson, från ädel
medborgare, den bäste honung; Fäderneslandets, frihetens,
religionens hämnande beskyddare. Stoden, modelerad af
l’Ar-chevesque och år 1770 gjuten af de under början af Carl
XII:s fälttåg eröfrade kanoner, aftäcktes den 28 Juni 1774.
Tvenne år hade fäderneslandet hvilat från
skakningar-ne af partiernas oförmögna strider, då Riksens ständer åter
samlades den IG Januari 1765. Det parti hvartill grefve
Fersen bekände sig, hade nu förlorat sin betydenhet: och
det rådande partiet, mera ovant att råda, tillät menskliga
svagheten att ifra mot personer, i mening att beifra
oordningar; ty skilja personer från saker och komma ny till
makt och ej hämnas, det kan vara enskilda menniskors,
men huru ofta partiers förmåga? Numera lärer ej nekas,
att vissa personer, skyldige eller oskyldige till vinning på
rikets finnance-ställning, ej kunde träffas utan upprifvande
af fastställda kontrakter, af gifna frisägelser från ansvar —
ännu mer, att dessa upprefvos. Men att, när en och samma
makt i staten gaf och ryggade dem, skulle flera
medborgare förlora sin säkerhet, alla hoppet derom och
regeringssättet sin aktning; detta, ehuru då osedt för passionernas
blindhets skull, blef en nödvändig statsföljd af ett moraliskt
ondt.
I sekreta utskottet höjdes knappt rösten af en enda
hatt, utom grefve Fersens, som oförskräckt och värdigt
förde det fallande partiets talan. Alltid betydlig oaktadt
sitt partis undervigt, var han ämnad att fällas, men för
sina tankar, ej för gerningar. I en skrift hade han
nem-ligen, inför sitt stånd, utvecklat sina meningar om bankens
förvaltning; meningar stridande mot det mäktiga
mösspartiets tänkesätt. Han skulle nu anklagas för klander af
rikets ständers författningar: likasom ett fritt yttrande,
alltid skiljdt från smädelsen, ej var en uppenbar följd af hans
riksdagsmannarätt. Hans fall skulle beredas först genom
hans uteslutande från sekreta utskottet, sedan från sitt
stånd. Så, skilj d från inflytande och från stöd, blefve han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
