Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afskedet, dateradt den 22 Mars 1773, innehöll bland
annat följande märkliga ord:
”Om Wi icke städse ansett det såsom en frugt af en
undersåtes frihet att, på begäran, erhålla afsked; så hade
Wi vid detta tillfallet helst grundat Wårt nådiga beslut på
det gagn Wi och Riket af eder vidare nyttiga tjenst
kunnat förvänta. Då Rikets vård och ärendenas laggranna
skötsel icke kan umbära nitiska och rådiga män, sakna
Wi ogerna uti Wår rådkammare en så pröfvad, kunnig och
erfaren rådsherre.”
Grefve Fersens offentliga verksamhet sammanfaller ifrån
denna tid endast med de 3 riksdagar, som under Gustaf
III:s regering sammankallades åren 1778, 1786 och 1789.
Han kämpade derunder, stödd på grundlagarne, för den
medborgerliga frihetens sak, mot den till envälde syftande
konungamaktens tilltag. När ständerna den 19 Oct.
samlades till 1778 års riksmöte och Gustaf III ville utsträcka
-sitt inflytande till bankens styrelse och undandraga
ständerna vården och den fria dispositionen deröfver, uppträdde
grefve Fersen och yrkade samt inlemnade förslag till
instruction för Banko-utskottet, hvilket förslag af samtliga
stånden bifölls. Konungen upptog detta mycket illa, och
ville derför ställa Fersen under tilltal. Vid den gäsning
inom och utom riksstånden, ryktet härom föranledde,
begärde och erhöll grefve Fersen företräde hos konungen för
att förklara sitt uppförande och reda denna fråga.
Konungen yttrade dervid, huru hans stolthet var sårad
och hans hjerta lifligt träffadt af den skymf grefve Fersen
beredt honom. ”Jag är förundrad” — fortfor konungen —
”öfver eder djerfhet att höja eder röst och mina
undersåtar es emot deras laglige honung. Jag genomshådar edra
afsigter, ni har shahat min faders hrona, ni vill äfven röra
vid min; vet då Herr grefve att jag shall veta fasthålla den
på mitt hufvud i hela dess glans, shulle det äfven she på
hehostnad af edert eget hufvud, om så shulle behöfvas. Jag
hade trott någon verhan vara att hoppas af min nåd mot
eder: att, då jag tillgifvit shymfandet emot min fader och
satt edert hufvud i säherhet, att då jag öfverhopat eder och
eder familj med mina välgerningar, jag hade rätt vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
