Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Sådana voro hufvudorsakerna till grefve Fersens
förhållande såsom statsman. Det hade ännu andra, grundade
i naturen af hans egenskaper. Han hade ej det snille, som,
skapande och rikt på nyheter, står lika nära faran att, mot
sin vilja, skada, som lyckan och äran att på ett stort sätt
gagna. Men han hade det begrepp, som fattar säkert, den
urskiljning, som lätt delar saken från sina bihang, det
minne, som mottager allt och vårdar det; det förstånd, som
rätt betjenar sig af minnets samlingar, rätt tillämpar, rätt
sammanbinder de aflägsnaste begrepp och i följd af allt
detta den omdömets blick, som på en gång ser det hela
och dess delar.
”Ordning i begrepp skänker styrka åt öfvertygelsen,
beständighet i tänkesätt och danar, med tidens tillhjelp,
denna oryggliga karaktär, som hvarken låter fjättra sig af
lycka eller motgång. Sådant var ock grefve Fersens
anseende i allmänhetens omdöme, att hatet, som trodde sig
ega nog styrka att angripa och störta honom, aldrig egde
nog mod, att söka förleda hans grundsatser. Sådant var
hans begrepp om ordningen i samhället, att de gunstbevis
han af thronen åtnjöt, ej ett ögonblick kommo honom att
glömma hvad han var sig sjelf och sitt stånd skyldig; att
då han med mod och styrka försvarade sin öfvertygelse,
han tillika med lydnad böjde sitt hufvud under den lagliga
makt, hvars beslut hans tänkesätt ej alltid kunde gilla.”
”Så stora förståndsgåfvor borde ovanligen verka på
hjertat. De. gåfvo honom det mäktiga välde öfver sina
böjelser, som visar menniskan i sin högsta styrka och är,
näst förståndet, det första som gör henne värd att styra
andra. De fängslade inom själen hans hetta; de tvungo
hans högdragenhet att vörda andras billiga anspråk på
aktning; de böjde hans ärelystnad under den oförvitliga
ärans bud; de höllo hans hushållnings-begär inom de
grän-sor, hvarutöfver det upphör att vara oskyldigt; de
utestängde från hans sinne den fladdrande fåfänga, som är
ett sken utan eld; de viste honom den allmänna nyttan, i
förbund med ordningen och lugnet, såsom det högst
vär-derliga af alla föremål, och underhöllo i hela hans lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
