Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde han två gångor, men den sednare tre å iyra gångor
och det med någon ifver.
Onsdagen åt han ock med temmelig god appetit, både
middag och aftonmåltid; hvarefter jag var hos honom, till
klockan half tolf om natten. Derefter lemnade jag honom
i ro, sedan jag med besynnerlig i agnad ibland allt annat,
som försäkrade mig om hans uppriktiga omvändelse, hört
att han hade afsmak för allt det, som kunde hafva smak
af hämnd; att han, med saktmodighet, ville lida sitt
för-tjenta straff; att han nu funne hos sig mera styggelse för
sina synder, och mera visshet om deras förlåtelse och den
eviga saligheten. Jag måste tillstå, sedan jag då var
hemkommen, kunde jag icke, oansedt hjerteligen bedröfvad
öf-ver hans olycka, annat än med glädjetårar tacka Gud, för
sin stora nåd, som Han beviste både salig herr Grefven
och mig.
Om Thorsdagen fann jag honom i samma goda
tillstånd. Den dagen tillbragte vi uti tjenliga betraktelser om
döden och den eviga saligheten; hvarunder jag, till min
egen uppbyggelse, fann huru Guds nådes mått än mera
tilltog hos honom. Emot aftonen kom fru grefvinnan Sack
att taga afsked ai honom. Dermed var han ganska nöjd
och, i min närvaro, åter förklarade, att han lede det hans
gerningar värde voro, då han äfven hade denna utlåtelsen,
när det taltes om lifvets förlorande, om jag rätt minnes:
”Man gräfver en grop åt en annan och faller sjelf uti henne.
Lofvad vare Gud, som hafver fått fatt mig.
Min k. bror, detta allt är ett säkert bevis till salig
herrens uppriktiga omvändelse och saliga död; men att han,
åtminstone i mitt omdöme, dödde, om Fredagen, såsom en
Trones hjelte, det flyter af det, som jag nu vet inför Gud
vara honom och mig emellan, då om morgonen passeradt.
Jag bjöd till att blifva hos honom den sista natten,
hel och hållen; men som han det ej ville, utan, sedan vi
gjort bön, åstundade sofva, så lade jag mig på sängen, i
vaktmästarens kammare. När han, om Fredags morgonen,
förnam, att jag var till hands, ville han strax tala med mig.
Hans tal, hans frimodighet, hans uppförande uppväckte så
mycken glädje, som förundran hos mig, öfver Guds nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
