Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herre, för alla de olägenheter, som deraf skulle blifva en
oafvislig följd; att det sista religions-tolerans-ediktet, bifallet
af ständerna &r 1778, gällde endast för de
romerskt-kathol-ske, reformerte och judarne, med inskränkningar beträffande
deras ceremonier, som detta edikt uppräknar, och att
ständernas mening hade varit att derigenom förekomma all
utbredning af dessa fremmande religionsbekännelser, samt att
det vore lagstridigt och gående emot ömsesidiga
förbindelser, att sålunda öppna portarne för alla verldens sekter,
inkasta villervalla uti folkets sinnen och omstörta det lugn
som kyrkan egt allt sedan Carl IX:s tid. Konungen blef
förargad öfver Sparres fasthet och påstod att som
Konungen var den Svenska kyrkans ende chef borde han blifva
lydd; men riksrådet Sparre, upplifvad å sin sida, svarade:
att beträffande vidden af Konungens rättigheter uti
religions-mål, vore detta en fråga att afgöra med nationen; att han
(Sparre) i denna stund talade såsom riksråd, bunden af sin
ed; att om han vore den förste som i denna fråga vägrade
Konungen lydnad, så skulle han säkerligen icke blifva den
ende; att det aldrig funnits någon makt nog despotisk för
att befalla samvetet och tron, för hvilka alla länder, under
alla tider, hade utgjutit så mycket blod.
Efter några reflexioner, afstod Konungen från sin idé,
och Sparre fick befallning förkunna förbud mot alla
sammankomster af folk, under hotelse af de strängaste straff.
Emed-lertid lät Konungen under hand försäkra sekteristerne sin
protektion och välvilja.
Det var obegripligt att så förståndig Konungen var,
han ej kunde inse, huru hans uppförande i religionssaker
var stridande mot hans sanna intressen och att sä väl
brö-derne Scheffers som mänga fleres föreställningar i detta
afseende, blefvo utan all verkan på honom. Utan att
behandla theologiskt religionsfrågan, var det endast beböfligt
att betrakta den ur politisk synpunkt, för att just i den
cbristna religionens väsende och dess tillämpning i staten,
finna att den beredde sä väl säkerhet för furstarne, ett
föreningsband för samhället och enskild säkerhet, som ock
grundläde en verklig dygd, närd af tron på uppenbarelsen
och den sköna sedoläran uti Evangelium. Folket lyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
