- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Femte delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 3 /
72

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72 REFLEXIONER HÄRÖFVER. [l 7 82]

Konungarnes bud och lagen såsom en slaf sin herre, af
fruktan för straff; det är icke öfvertygadt derom, att allt
hvad det anbefalles göra eller låta, är grundadt på rättvisa
eller afser dess eget väl. Det låter icke bedraga sig; men
Konungarnes hand är väpnad med ett svärd, som ålägger
det tystnad. Men detta samtfta folk är öfvertygadt och
lyder af vördnad för de gudomliga lagarne; det ser deri
sitt hopp om en evig frälsning; bibelns föreskrifter äro det
heliga, och om det ej trodde sig lyda Gud då det lyder
Konungen, skulle det afskaka från skuldrorna sina
öfver-herrars och tyranners ok.

v De tre i Europa hutvudsakligen berrskande religionerna
hafva sins emellan en fullkomlig öfverensstämmelse i detta
hänseende. Protestantiska reformationen, hvilken vi hafva
att tacka för det ljus och de kunskaper, som sedan dess
blifvit utspridda kring Europa, då de förut voro inneslutna
inom klostrens murar, har kullkastat det påfliga tyranniet,
för hvilket så väl Konungar som folk darrade; men denna
reformation har icke, hvad läran beträffar, aflägsnat sig
från den romerskt-katholska religionens grundsanningar, ej
heller hvad angår folkets lydnad för sin Konung och
upprätthållandet af samhällsordningen; tvertom har den
aflägsnat despotismen och kyrkans verldsliga välde, föranledande
oordningar.

Lugn och samdrägt uti kyrkliga förhållanden är en
stor lycka för staten. Hvad fördel kan väl en regent finna
i att störa desamma? Fördragsamhet är en känsla värdig
en upplyst Konung och menskligheten. De religiösa
förföljelserna hafva vanhedrat föregående århundraden och
hvilat tungt pä menniskoslägtet. Men det är att gifva en
missbrukande utsträckning åt fördragsamheten, att tillåta
den förvirra folkets förstånd, i dess sökande efter
religionens sanningar, och öppna för detsamma sekterismens och
sekternes labyrint. Om de filosofiska sanningarne hafva
nalkats thronen och der funnit det skydd de kunna
för-tjena; om de kunde verka med nog styrka på furstarnes
sinnen, för att återföra dem till menskliga känslor, kunde
deraf intet annat än lyckliga följder uppkomma. Men om
denna filosofi ej tjenar till annat än att befria Konungarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:06:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/5/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free