Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[juli]
doms-symptomerna, som manifesterade sig medelst en
upp-hostning af materia och blod. Den 9 Juli använde H. M.
hela dagen med att upprätta sitt testamente, hvarigenom
hon till sina arfvingar utnämnde sina båda yngsta barn,
hertigen af Östergötland och prinsessan Sophia Albertina.
Hon lemnade 50,000 rdrs skuld, som hon assignerade till
betalning på ett års anslag af sitt enkeunderhåll, i hopp
att Konungen skulle medgifva detta; slutligen
rekommenderade hon sitt hof och sina tjenare till Konungens
nåd.
Hon skref likaledes ett mycket långt bref till
Konungen sin son, deri hon framställde hela hans uppförande
emot henne, deraf hon under så lång tid hade lidit.
Hennes penna, doppad i galla, fördes af förtrytelsens hand.
Hennes bref slutades med den förskräckligaste förbannelse
öfver Konungen, om han vägrade uppfylla hennes
testamentes föreskrifter.
Slutligen utsågs en klädning af silfvertyg, för att
begagnas till hennes svepning.
Hon afsände, efter hvarandra, två ilbud, för att kalla
till sig hennes mest älskade son, hertigen af Östergöthland,
som bodde på Tullgarn; men befarande att han ej kunde
infinna sig före hennes död, skickade hon efter sin förre
öfverhofpredikant biskop Wingård, anförtroende honom sitt
testamente törsegladt, för att genom hans försorg till hertig
Fredrik öfverlemnas.
Enkedrottningen samtalade länge med Wingård öfver
det tillkommande lifvet, samt rörande sin snart
tillända-lupna lefnad; men utan att adoptera andra grundsatser i
religion än den deism, deri hon hade lefvat.
Enkedrottningens bikt inför biskop Wingård var ord
för ord som följer:
Jag dör — sade hon — jag hinner inom mig att så
måste ske. Jag bekänner att jag, under min lyckas dagar,
har felat mot det Högsta väsendet; men ehuru jag skiljer
mig, i många punkter, från de allmänna trosåsigterna, har
likväl mitt hjerta aldrig hufvudsakligen felat mot det Högsta
väsendet.
Fersen. IIUt. Skrifter. 1*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
