Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyser han icke huru stor del af den ömsesidigt utlofvade
hjelp-sändningen af trupper var fotfolk och huru stor del rytteri, ehuru
detta upptages i fördraget och af detsammas innehåll synes att
kostnaden för rytteriet ansågs vara tre gånger större än för lika
antal fotfolk. Herr M. har äfven med tystnad förbigått sista mom.
i 3:e S af nämnda traktat, till hvilken svenska regeringen till alla
delar accederade, att, under vissa förhållanden, med alla sina
krafter ”bistå den oförrättade delen” och jemväl förklara krig mot
öf-verfallaren. Den skyldighet som Sverige, enligt separat-artikeln,
åtog sig, nemligen att hålla 10,000 man trupper i beredskap, att,
i händelse af behof, träda i Englands eller Frankrikes sold, skulle
icke blott upphöra i det fall att Sverige, för någon verklig faras
skull, skulle behöfva dessa trupper till eget försvar — hvilket herr
M. ganska riktigt upptager — utan Sverige hade äfven förbehållit
sig att, för sistnämnda fall, få återkalla dessa trupper, i fall de
redan voro afsända; och hvilket ganska vigtiga förbehåll herr M.
icke med ett ord omnämnt!!
Vid 1742—43 årens riksdag utskickades från hufvudstaden
till landsorterna skrifna ”avise-lappar”, i livilka ”godt och ärligt
folk” icke skonades. ”Emedan biskop Serenius och-
landtmarskal-ken klagade öfver dessa avise-lappar” — säger M. ”torde man
kunna antaga (!) att uppfinningen var Hattarnes.” *)
Vid skildringen af det s. k. finska kriget 1741—43 och den
olyckliga träffningen vid Willmanstrand, 2) — dervid herr M.
ingår uti detaljer, sådana utgifvaren icke trott skulle ”tillhöra
planen för detta arbete” — är det skada att ej rapporten från
Lewcn-haupt till Kongl. Maj:t öfver ifrågavarande tilldragelse blifvit
omnämnd, ej heller den dagjournal, som fördes i Lewenhaupts
hög-qvarter och som ännu torde finnas i behåll.
Herr M:s uppgifter3) om 1743 års bevillningsbelopp*aro
missledande; ty bevillningen, som herr M. ganska riktigt uppger,
för fruktbara kapitaler, till 20 procent af intresset, enligt
Bevill-nings-förordningens af den 7 April 1743 § 10, har åtskilliga
undantag, af vigt, bland andra att enligt § 1 ”af de fruktbara hos K.
”M:t och kronan innestående kapitalers intresse för de
förpant-”ningar som före 1700 skedde äro, erlades hvar fjerde penning.”
För de förpantningar och försträckningar, som efter den 13 April
1700 till K. M:t af enskilde blifvit gjorde, blef contributionen
frivillig. Af spanumålslönerna uppgifver herr M. betalades 12
procent. Detta är äfven missledande; ty af 15 § i ofvaunämnda
Bevillningsförordning synes, att dessa 12 procent voro beräknade
efter den i Staten anslagna summan, och det i anseende till
förvandlingen; men det verkliga beloppet af lönehemmansräntorna var
’) Malmström: Sveriges polit, historia, III: 37.
2) Ibidem, II: 314—321.
2) Ibidem, III: 59 (noten).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
