Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke höra talas dlerom. Jag påminner mig att general
E. var mycket otålig öfver att han icke fick befallning om
regementets embarkering, och han reste ett par, tre gånger
in till Stockholm för att efterhöra och påskynda saken,
men kom alltid förtretad tillbaka och gjorde ursäkter
hos mina föräldrar för allt det besvär, som han och hans
kamrater ofrivilligt förorsakade dem.
När alla dessa fremmande gäster voro borta blef det så
tyst och tomt vid Årsta. Vi syskon saknade allramest
musikanterna och att icke mera få höra reveljen och
taptot samt efter detta sednare det högtidliga chorum
eller afsjungandet af en psalm.
Två gånger i veckan ingick bud till staden med gårdens
produkter och vid dess återkomst erhöllos bref och
tidningar. Min far läste dessa sednare högt efter
aftonmåltiden. De voro fulla af underrättelser från
krigstheatern. De flesta Europas nationer reste sig och
gingo emot den förr oöfvervinnelige Napoleon, som nu
gjorde sitt återtåg efter sina i Ryssland lidna oerhörda
förluster och motgångar. Anförd af kronprinsen af Sverige,
i hvilken folken sågo en af sina befriare, hade en del af
svenska hären gått ut till Tyskland.
Nu vaknade hos Fredrika nya idéer och känslor. Hon grät
bittert öfver att icke hafva blifvit karl och kunna gå
ut med sina landsmän för att strida mot den allmänna
fridstöraren och förtryckaren; hon ville kämpa för sitt
fädernesland, längtade att få utmärka sig, vinna ryktbarhet
och ära. Mod kände hon skulle icke fattas henne, blott hon
väl komme ut till Tyskland. Der kunde hon förkläda sig,
kanske bli page hos kronprinsen. Under dessa funderingar
och huru hon, till att börja med, skulle kunna komma in
till Stockholm, tog hon en dag sin lilla schal på armen
och gick utåt landsvägen, i hopp att någon händelse,
för hvilken hon likväl icke kunde göra sig reda, skulle
komma henne till hjelp. Hon kom den gången icke längre
än till den så kallade «röda grind», ett kort stycke väg
från Årsta. Der vände hon och gick åter hemåt, olycklig
öfver att ingenting kunna uträtta, och omtalade på aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
