Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
sina planer för mig. Jag bad henne för all del icke tänka
på något så tokigt, föreställde henne att hon ingenting
kunde uträtta såsom krigare och den sorg, hon skulle
förorsaka för-äldrarne om hon lemnade hemmet. Hon blef
häraf alldeles icke öfvertygad om att hon ej, genom det
mod hon kände sig hafva, skulle kunna utmärka sig i krig,
och ännu en gång under sommaren förnyade hon sin färd,
då nära en fjerdingsväg bort, under förhoppning att något
herrskap skulle komma åkande, med hvilket hon kunde få
följa till Stockholm. Bedragen i detta hopp återvände hon
hem. Ingen vagn, icke en gång en katt hade hon sett under
hela sin färd. Länge sysselsatte henne dessa krigiska
tankar tills de så småningom försvunno.
I matsalen uti föräldrarnes våning i staden dukades alltid
klockan 11 ett frukostbord för min fär. Det stod vid dörren
till Bonne Amies rum. På de delikata anrättningarne i små
karotter försyndade vi oss mången gång då vi gingo förbi,
och ångrade oss efteråt, hvilket likväl icke hjelpte för
nästa gång då frestelsen kom på. Under djup ånger, såsom
om vi hade begått en stor synd, skyndade vi alltid till
Bonne Amie att bekänna den.
Söndagarne hade vi lof att leka i matsalen. En dag, under
vår lek, sade Fredrika: «nu ska vi leka theater». Vi satte
fram stolar på ena sidan af rummet. «Nu ska Charlotte,
Hedda och Claes sätta sig på dessa stolar och låtsa sofva,
och jag springer öfver theatern.» Vi gjorde så; men som
det förblef tyst länge sedan vi hört Fredrika springa
Öfver theatern, sågo vi upp och, på det liögsta förvånade,
utropade vi nästan på en gång: «Nå, Fredrika!» Hon stod
då och tog för sig allt hvad hon hann af det som fanns
qvar på karotterna.
Fredrikas förra barnsliga lust att klippa och skära sönder
för att göra undersökningar och experimenter hade nu
efter-trädts af lusten att göra spratt och små oskyldiga
skälmstycken. För dessa var ingen så ständigt utsatt, som
min brors infor–mator, den gode herr E. - Bonne Amie och
han spelade ofta schack och kommo alltid i dispyt både
under och efter spelet. Bonne Amie talte icke att herr
E. tog de pjeser hon satte i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
