Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjelfbiografiska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
94
lindra. Ja, om jag det hade kunnat, skulle jag gifvit
den hungrige kött af min egen kropp. Jag älskade på
det ömmaste och häftigaste min mor och ville, framför
allt annat i verlden, behaga henne. Det misslyckades
complet. Jag gick illa, satt illa, neg illa, och hade
derföre de bittraste stunder; ty mamma ville att hennes
döttrar skulle vara bra såsom roman-hjeltinnorna äro
bra, såsom de äro af födsel och natur fullkomliga. Det
ville nu äfven vi hjertans gerna; men naturen var ganska
ögen mot mig och lade snarare hinder i vägen. Att till
godt leda en karakter sådan som min, det förstod ingen
omkring mig. Man sökte kufva mig med stränghet, eller ock
förlöjligade man mina tankar och känslor. Jag var ganska
olycklig under min första ungdom, och häftig, såsom jag
var i allt, uppgjorde jag många planer att bringa mig om
lifvet, att sticka ut mina ögon o. s. v., blott för att
mamma skulle blifva ångerfull öfver sin stränghet; men
det stadnade alltid dervid att jag stod vid sjöstranden
och tittade ned i vattnet eller kände en liten stickning
af knifsudden mot ögonstenen. Olycklig inom hus, och det
naturligtvis emedan jag var en orolig, passionerad varelse
utan det minsta af hvad man kallar takt, fastade sig min
själ med trånad vid den yttre verldens uppträden. Kriget
mot Napoleon satte alla mina lifs-andar i rörelse; jag
beslöt att rymma hemifrån, begifva mig till krigstheatern,
hvilket jag tyckte skulle gå lätt för sig, och blifva,
sedan jag klädt mig i karlkläder, page åt kronprinsen
(sedermera konung Carl Johan), som då syntes mig vara en
liten smula mer än en halfgud. Jag holl minst ett år ut med
dessa planer till dess de småningom smälte bort som snö
till vatten. Efter hand stillade sig mina fosterländska
och krigiska känslor, men blott för att gifva rum åt nya
af annan art. Religiöst svärmeri och det mest verldsliga
koketteri afvexlade inom mig, med känslor, för hvilka jag
ej kunde fullt göra mig reda, men som tycktes vilja spränga
mitt unga bröst och som med sig buro dit ömsom himmel,
ömsom helvete. Såsom två förtärande flammor brunno i min
själ begäret att veta och begäret att njuta, utan att
under många, långa år bli tillfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
