Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjelfbiografiska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
95
ställda. Blotta anblicken af vissa ord i en bok, såsom
sanning, frihet, ära, odödlighet, väckte hos mig känslor,
som jag fåfängt skulle söka beskrifva. Jag ville på något
håll hafva utlopp och uttryck för dem, och skref verser,
theaterpjeser och tusende olika sorter sammansättningar,
komponerade musik, ritade taflor, allt sämre och mera
smörja det ena än det andra. Jag kom ut i verlden, var
med på visiter, baler, supéer, con-certer och hade sällan
roligt utom på theatern; men då blef hela min själ försatt
i ett tillstånd af huller om buller. Min näsa, som af
naturen var stor, brukade i värme illuminera sig, blef
snart sagdt dubbelt större, skymde min utsigt till nöje
och till kurtisörer, hvilka den holl på afstånd. Jag har
sagt det: jag var kokett; jag blef det allt mera, då jag
märkte, att jag stod bättre hos mina föräldrar i den mån
som jag i något eller någonstädes gjorde lycka hos andra. I
sällskap bar jag mig ofta löjligt åt; ty det var mig
omöjligt att hålla min själ och min kropp i stillhet. Ny
plåga för mamma och deraf ny plåga för mig. För öfrigt
förskaffade mig min liflighet och min fraicheur, som,
då den ej koncentrerade sig i min näsa, var rätt vacker,
en och annan artighets-sägare och åtföljare då vi voro
ute på allmänna ställen. Detta var en tröst för oss båda,
nemligen mamma och mig. En ung man, förlofvad med dottren
af mina föräldrars äldsta vän, kom en dag till dem på
visit. Han var utmärkt skön, full af kraft och lif. Jag
sag honom två timmar och blef - förtjust. Under fjorton
dagar kände jag pilen sticka i mitt hjerta; sedan föll
den bort. En annan ung herre, alldeles icke skon, men rik,
sag mig i två timmar under det jag var på en visit - och
han blef kar. Med handen på sitt hjerta hviskade han
till mig om sin smärta, han sökte få inträde i vårt hus,
men dörren tillspärrades för honom med all makt af min far,
som väl gerna skulle velat gifta bort sina döttrar, men
talte aldrig någon friare-physionomi i sitt hus. Jag var
då sjutton år, läste m:me le Prince de Beaumonts arbeten,
och hade beslutat att aldrig gifta mig. Från denna tid
uppkom ett vacuum af friare och älskande för mig tills
1820, då jag var 19 år gammal. Nota bene: det var just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
