Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjelfbiografiska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96
lyckligt för min ordhållighet, att under denna tid
ingen friare satte den på prof. Emellertid hade jag
blifvit något hjelpligare i gång, i sittning, nigning,
kommit litet mera i ordning med min varelse, fått litet
rop om att vara qvick, fått vida mindre kärlek för och
mycket mera gunst hos min mor; jag förstod öfver hufvud
litet mera att lefva med menniskorna och att rätta mig
efter dem. Äfven hade jag börjat skaffa mig en slags
alldagsvishet och resonerlighet, som började gifva folk
hopp om mitt förstånd, hvars alla tvifvel och frågor jag
sökte qväfva såsom onyttiga jäsningar. År 1820 följde jag
med min mor och tvenne systrar till en helsobrunn. Det
var tredje terminen och vi voro der ensamme. En i närheten
boende älskvärd och ridderlig gammal man gjorde jemte sin
fru allt för att vårt vistande skulle blifva angenämt. De
hade en son, en ung, glad, god och vacker löjtnant. Han
började sucka för mig, jag att känna mig litet varm för
honom. Det var en idyllisk stund då jag en gång i det gröna
torkade och filade tjära af min ena sko, och han med halfva
ord och med suckar - ja, men mera blef det ej heller af. Vi
afreste slutligen, han följde oss till närmaste stad. Jag
minnes ej utan en behaglig känsla denna första stilla,
vänliga samklang af min själ med en annans. Vi skiljdes;
han hade af mig en nejlika och en papillote, jag af honom
några qvistar lavendel. En hel natt efter skiljsmessan
gret jag och länge suckade jag, men ganska lugnt, i mitt
hjerta hans namn.
För att behaga mina föräldrar hade jag med ansträngning
arbetat på att vänja mig vid hushållssysslor. Jag lyckades;
ty jag hade då, som nu, en stark vilja, ehuru jag sällan
förstod att åt den gifva riktning. Jag arbetade och
sträfvade äfvenså på mitt piano, steg upp klockan 4 om
niorgnarne blott för att spela scalor. Jag skref pjeser
till alla födelsedagar inom familjen, ställde till små
féter, började smickra fint familjens öfverhufvuden; med
ett ord jag blef en riktig hofman, steg hos mina föräldrar
till rangen af favorit. Genom detta favorit skåp ville jag
dock bereda mig en liten utväg till att gagna mina systrar,
och det lyckades ibland, men sällan. Ingenstädes har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
