Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
På ett annat ställe i Grandisson, der lady D. vill
öfver-tala Harriet att gifta sig med hennes son, säger
hon med lika sanning:
«You are pious, dutiful, benevolent. - Cannot you if you
are unable to entertain for the man who now with so much
ardour adresses you, were you married to him, the passion
called love, regard him as gratitude would oblige you to
pre-fer any other man who is assiduous to do you service
or plea-sure. Cannot you shew him as much good will, as
you could any other man whom it was in your power to make
happy. Would you esteem him less than a person absolutely a
stranger to you? The exertion of your native benevolence,
of your na-tural obligingness, of your common gratitude,
of your pity, is all that is asked of you. This exertion
will make him happy, and if you retain that delight,
which you have hitherto taken in promoting the happiness
of others who are not undeserving you will be yourself
not unhappy.» *)
Detta skulle i alla fall kunna sägas till dig om ej,
såsom jag tror, *** snart ställer så till att in- eller
öfvertalan blir öfverflödig. Måtte så ske!
som förer oss, med bibehållande af vårt samvetes goda
vittnesbörd, bäst genom jordelifvets pröfningar, en sådan
ställning, som, då alla omständigheter tagas i betraktande,
är för oss på det hela mest passande, om än några af dessa
omständigheter kunna vara mindre behagliga.
*) Ni är gudfruktig, pligtälskande och af ett vänligt
sinnelag. Kan ni icke, om det än är er omöjligt att för
den man, som nu med så varm känsla söker vinna ert hjerta,
i fall ni vore gift med honom, känna den passion, som man
kallar kärlek, likväl värdera honom så som tacksamheten
skulle bjuda er att föredraga hvarje annan man, som bemödar
sig att göra er tjenster och bereda er nöje? Kan ni icke
visa honom lika mycken välvilja, som ni skulle kunna visa
hvarje annan man, hvilken det stode i er förmåga att göra
lycklig? Skulle ni högakta honom mindre än en person, som
för er vore helt och hållet en fremling? Utöfningen af er
medfödda välvilja, af den i er natur grundade önskan att
göra till viljes, af er vanliga tacksamhetskänsla, af ert
medlidande, det är allt hvad af er begäres. Denna utöfning
skall göra honom lycklig, och om ni, såsom hitintills,
erfar njutning af att bidraga till andras lycka, som
icke äro deraf ovärdiga, så skall ni sjelf icke känna
er olycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
