Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
men han bör styra och leda dera så, att de, lika vågorna i
en flod, fylla och befrukta stränderna utan att öfversvämma
dem.
Och nu till någonting annat och lättare. Medan du rör
dig här och der i veiiden, min söta Frances, spinna vi ut
vårt lif i största ro och stillhet. Jag tror nu fullt och
fast att vi, for Agathes skull, ej kunnat taga ett bättre
beslut än att i vinter bli stilla på Årsta. Jag trodde icke
så i höstas; men vid alla öfvergångar från ett tillstånd
till ett annat uppstår vanligen för en stund någonting
sväfvande, ofärdigt, med ett ord, någonting otrefligt. Så
är det om hösten, både inom och utom hus, när man skall
öfvergå från sommarn till vintern. Seglet skall vändas,
men det flackar slappt*och oroligt under vändningen,
innan det blifvit fattadt och spändt af vinden. Så var det
i höstas för oss. Nu är vändningen skedd och vårt segel
spändt, om just icke af en stark, så dock af en jemn och
stilla vind; seglatsen går och vi ropa allt emellanåt:
all’s well! Under dagen är jag mycket för mig sjelf, men
om aftnarne läser jag högt för mamma och Agathe tills
vi intaga vår lilla thesouper och kort derefter säga
hvarandra godnatt. Sedan spraka Agathe och jag till dess
vi somna. Mycket roligt har jag af att tala med Agathe -
om hvad som helst. «Vivent les gens d’esprit!» Det är
en vederqvic-kelse att lefva med någon, som allting kan
begripa och jemt har till hands förstånd och qvickhet,
i synnerhet då verklig godhet är dermed förenad. Med de
sannt goda, likasom med de sannt förståndiga, andas man
frisk luft, och om äfven då och då små stötestenar framstå,
så stöter man likväl icke mot dem eller fastnar på grund.
Du, Frances, har en seglats (Gud vete huru jag så kommit
ut på sjön, derifrån jag tyckes aldrig komma tillbaka) bra
olika med vår. Din är lifligare, men också oroligare. De
fyra små pojkarne blåsa ihop många slags vindar och
farvattnet har många skär och klippor. Men om kärlek
och förstånd stå vid styret, så går farten lyckligt, och
säkerligen sjunger du, efter någon orolig dag, inom dig
i nattens stilla timma ett tacksamt: all’s well! och då
ville jag instämma med dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
