Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till biskop Franzén. VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
245
känner med mig orimligheten af den lära, som tillskrifver
Gud uppkomsten af det onda «såsom folie till allt
godt». Och jag kan icke begripa, huru de menniskor,
som bekänna sig till denna lära, kunna göra sig något
klart begrepp om Gud såsom en god och fullkomlig ande,
och huru de kunna älska honom, huru de kunna ha frid
i honom. Ack! blott om jag i allt godt, allt skönt och
heligt, ser strålar af hans lif, blott då (tycker jag)
kan jag begripa och älska honom. Och synden! hvilken
förunderlig obekantskap med menniskonaturen och med eget
inre ligger ej deri, att man icke ser den i sjelfva viljans
svaghet eller ondska, hvilka kunna vara förenade med äfven
den högsta intellektuella upplysning! Och försonaren – – o!
vore han ej Gud af evighet, så hade han icke kunnat
frälsa, icke pånyttföda och i sig försona det fallna
slägtet, i hvars lott han ingick.
«Visa oss Fadren, så hafva vi nog!» sade Philippus, och hur
djupt och saniit är ej detta ord! Fadren, vorden i Sonen
uppenbarad till sitt hjerta, sin vilja, sitt eviga väsen,
är jordens evinnerliga ljus, frid och frälsning.
Också i afseende på bibel-ordet i nya testamentet erkänner
jag, huru rätt du har: «Kristi ord behöfva ej förändras,
blott förstås»; och der ej tydliga och ofta förekommande
varianter förefinnas, som göra nödvändigt antagandet af
menskliga brister vid skrifternas författande, böra vi
hålla oss till evangeliernas bokstaf såsom till gudomligt
ord, äfven då det tyckes motsäga våra begrepp om rätt
och förnuft. Om jag någon tid sett saken annorlunda,
så vill jag gerna erkänna, att jag deri haft orätt. Jag
har så ofta erfarit, huru en djupare blick in i Skriften,
ett skarpare och klarare betraktande af ordet, kan låta
det skönaste ljus uppgå ur det, man förut sag som idel
mörker. Dessutom måste det menskliga godtycket (och hur
blindt fär ej detta vilse i sina hugskott!) hafva en
gräns uti erkännandet af ett fast ord, besegladt af Guds
heliga anda genom dess egen kraft och genom den kyrka,
som på ojäfbara grunder erkänt det såsom sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
