Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MIN DRÖM.
Jag hade i natt en besynnerlig dröm. Jag tyckte mig vara
i Stockholm. Det var afton, jag väntade några fremmande,
skulle just kläda mig för att mottaga dem och gick
derföre genom salen, då dörren till denna öppnades och min
gamla goda vän Erik Reuterborg trädde in, väl klädd, det
gråsprängda håret prydligt lockadt i tupé öfver pannan,
alldeles såsom då han – lefde. Jag blef förskräckt; ty
jag visste väl att han var död för tre år sedan. Men
jag blef glad ändå; den tanken flög igenom mig: tänk
om han icke dött riktigt! och oviss och förvånad gick
jag emot honom, frågande: är det möjligt? . . . är det
icke? . . . «Reuterborg,» inföll han, vänligt och gladt
– «jo, det är jag.»
En obeskriflig hemskhet intog mig under det vi begge gingo
in i förmaket. Jag kom ihåg att jag sett honom i likkistan
. . . kom ihåg det döda, sorgliga uttrycket, som då i hans
ansigte hade efterträdt det af godhet och redlighet,
– kom ihåg huru jag lagt blommor vid hans fötter och satt i
hans kalla, blånade hand hyacinter, som så vänligt lade sig
öfver hans bröst; – jag hade sednare satt blommor på hans
graf. Ja, han var visserligen död och hvad jag nu såg var
hans vålnad. Medan dessa tankar gingo genom mig, stirrade
jag på gestalten framför mig och vek tillbaka ängsligt,
i det jag upprepade: men huru . . . huru är det möjligt?
I detsamma begynte hans ansigte, hitintills vänligt och
lugnt, att bekymras, förvirras, och äfven han vek bort,
han blef dimmig och dunkel. Då kom öfver mig en ängslan,
att han skulle på detta sätt skiljas ifrån mig. Jag tog
mod till mig, gick åter emot honom, kallade honom med
hjertliga namn och bad honom vara innerligen välkommen,
yttrande min stora glädje öfver att återse honom. Nu
klarnade han åter, nalka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
