Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glada blickarne. På hennes friska läppar tycktes
ligga lifvets ord. Rika och lysande kläder omslöto den
ungdomsstarka gestalten; på sitt hufvud bar hon ett diadem
af tjugosex stjernor, strålande af olika ljus. Med sin
högra hand höjde hon en fana, som vinden utvecklade,
och på hvilken man läste «frihet».
Hon var så skön, att jag tjusades af hennes anblick, och
jag kallade henne i mitt hjerta: jordens förhoppning. Och
de himmelska härskarorna och de jordiska folkens andar
vände mot henne uppmärksamt sina blickar.
De himmelska rösterna sjöngo ljufligt:
«Träd fram inför din skapare, du unga, du begåfvade, du,
den yngsta och skönaste af hans döttrar.»
Och hon rörde sig, men icke framåt. Hon skred fram i
sned riktning, utan att tyckas sjelf veta det. Dock
vacklade hon stundom, och då syntes i hennes ansigte en
rörelse af oro och förlägenhet. Förundrad betraktade jag
henne uppmärksammare och fick då se, att vid hennes fot
var fästad en gyllene kedja, hvars andra ända var smidd
kring armen af en neger, som gick några steg bakom henne
och tycktes vara hennes tjenare. Äfven denne rörde sig,
men halfsofvande och vårdslöst, under det han oförmärkt
nalkades en förfärlig afgrund, der drakar, ormar och
slembetäckta hafsdjur af afskyväckande skepnader, krälade
om hvarandra. Den sköna herrskarinnan följde, utan att
märka det, slafvens dragning, och jag sag klart stunden
nalkas, då båda skulle störta i djupet. Jag ryste och var
nära att ropa till högt, då jag fick höra de himmelskas
chör, lik en storm, dåna genom rymden:
«Vakna, olyckliga, vakna! Se din träldom, din fara. Gif
frihet och blif sjelf fri. Låt ordet, hvars fana du bär,
blifva sanning. Annars skall du förgås i din lögn.»
Ljuset vek bort från himlen. Moln sjönko som tåreslöjor
framför thronen.
Den himmelska chören sjöng:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
