Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En violette, funnen i Stockholm 1827
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Nå, hvad tycker du om menniskan? tillade doktorn – hade
jag ej rätt i mitt utrop: hvem kunde förmoda så mycken
dygd vandra emellan tvänne mjölkflaskor!»
Jag gaf honom rätt uti att denna grad af sjelfförnekande
dygd är ovanlig. Likväl tror jag, att om man gjorde sig
mödan att söka, så skulle man oftare finna den inom den
klass man kallar den obildade, än inom högre kretsars
förfinade atmosfer. Själens adel, hjertats egenskaper
likna dessa söta honungssafter, som ängens enklaste
blommor bevara i sitt sköte, då ofta blomsterparterrens
och orangeriets underbara plantor hysa gift under granna
blad. Sällan bildar konsten utan att tillika förbilda och
vanligtvis förlorar man i inre värde hvad man vinner i
yttre behag.
Tvifvelaktigt kan vara om man må tillskrifva doktor S-s
underbara mixtur den gamlas tillfrisknande, eller om icke
hennes egen natur och hennes herrskaps ömma vård snarare
voro orsaken dertill; allt nog, hon blef fullkomligt
återställd till helsan. Min vän ger henne ett årligt
penningeunderstöd, hvilket hon helt och hållet använder för
sin nu mera lyckliga fru och dennas älskvärda barn. Hon
hemtar ännu två gånger i veckan mjölk till min vän och
allt hvad hon samtycker att för egen del mottaga af honom
är den kopp kaffe på sockerbit jemte skorpor, som doktorn
alltid håller för henne tillreds hvarje morgon hon kommer;
men derför vill hon nödvändigt slå af sex styfver på hvarje
kanna mjölk han köper. På hvad sätt de slutligen blifvit
sams härom, det vet jag icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
