Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid 40 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången dimma har klarnat; du ser bättre din väg, går den
stilla fram, ej kastad hit och dit af vinden, såsom i
ungdomen, ej stapplande mot kryckan, såsom i ålderdomen,
du går bastant på dina egna ben och kan se dig omkring i
verlden, utan att komma i handgemäng med den. Fyratio år
är betraktelsens, är besinningens ålder. Lefve den!
Jag var i går i staden. Det är ändå en egen sak med
en stor stad. Det känner man bäst, när man lefvat en
tid på landet. Landet! – Jag ville, att alla menniskor
kunde lefva der och bli rätt bekanta med dess fridfulla
föremål. Huru godt för sjuka ögon (sjuka åt verld och
menniskor), att hvila sig på «Ögontrösten», som Sveriges
Flora så rikt planterat på våra gröna marker, att se
i gamla skogar «Tallörten», saftig och välluktande,
uppstiga ur magraste jord, vid furornas rötter, att höra
vågorna slå mot stranden, att hvila vid sorlande backen,
när «Gullspira» och «Fackelört» lysa i buskarne vid dess
bräddar, att lyssna till landtfolkets sånger om qvällen,
medan de volma det doftande höet, att se korna beta på
nyslagna ängen, och fåren se’n! – – – idel lugna, friska
bilder, som föra frid och svalka till sinnet. Man blir
frommare och friskare. Ja, alla menniskor borde lefva på
landet, men deremellan besöka staden. Det var just hvad
jag gjorde i går.
Stockholm är ej en mycket stor eller folkrik stad; London
är mycket, mycket större. Men Stockholm är ändå en riktig
hufvudstad. – Jag tycker den är präktig.
Född af ett bröllop och af ett mord, *) barn af kärleken
och hämnden, marken vigd af mjöd och kungablod, stod det
fordna Agnefit, det nuvarande Stockholm, upp ur vågor,
söta och bittra. Ännu, liksom då, blanda Lögarn och
Saltsjön sina böljor vid dess strand, och kärlek och hat,
dygd och brott, stort och smått, skönt och fult, bittert
och ljuft lefver derinom och rör sig i underlig förening.
*) Ur berättelsen i Svenska historien huru konung Agne,
af Ynglingaätten, efter att hafva besegrat en finsk konung
och tillfångatagit hans dotter, blef, när vid hemfärden
ett gästabud för deras bröllop firades och han derunder
druckit sig rusig, upphängd i ett träd på hennes anstiftan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
