Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid 40 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Solen, den höga och rena, lyste öfver denna chaotiska
verld, på Augusti-eftermiddagen, då jag gick ut på
vandring, för att se mig omkring. Alla föremål stodo fram
i skarpa dagrar.
Riddarhuset – – hm! – – hvad har jag der att göra? Der
rådslå de myndige i samhället om samhällets bästa, och jag
hör, Gudnås, (eller Gud ske lof) till de omyndiga i staten
och hvilka, säga de vise, böra för samhällets bästa alltid
förblifva så (i politisk mening).
Två ting tror jag på, och det tredje är mig ganska visst.
l:o. Att de vise ha rätt.
2:o. Att icke tvång, såsom nu, utan fritt val, fri
öfvertygelse (som måste föregås af en fullkomlig
emancipation) bör och skall en gång bestämma qvinnans
samhällsställning.
3:o. Att jag icke vill lefva den dag, en sådan emancipation
sker, och se alla de galenskaper och dumheter komma
ut på torget, som nu vackert sitta hemma och spinna i
tysthet. Ty säkert är (sade nyss skrattande min yngsta
syster) att alla de galna vilja regera, och det blir en
skam för hela corps’n!
Emellertid – – lemnar jag Riddarhuset å sido. Gustaf
Wasa står på Riddarhustorget. Jag dröjer alltid gerna en
stund vid den bilden. När jag från menniskoansigtena på
gatan (mitt eget bland dem) ser upp till detta anlete,
förekommer det mig, att det måste ligga någon sanning
i den Indiska mythen, att en del menniskor äro utgångna
af Skaparens hufvud, en del af hans fötter. Man behöfver
derföre ej ordna dem i Indiska kaster. Inga Parias! Se
i naturen. Stå icke bredvid hvarandra mossa och jern-ek,
rofva och astrakan, sippa oeh rosenbuske? De dricka dock af
samma dagg och utveckla sig och blomma i ljuset af samma
sol. Men åter till hjeltestoden. Så skall en kung och en
hjelte se ut. Så fri och fast, så lugn och glad. Det är vid
kommando-ordet af en sådan mun, som folken resa sig och gå
framåt. Gustaf Wasas sista ord var: «Ja!» Så var hans lif:
kraftigt bestyrkande. Ett kungalif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
