- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
II:16

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid 40 år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och fägnar ögat genom sin vackra storhet. – – Roligt att
se folk gå in och ut i Bazarens granna bodar, köpa tyger,
böcker, musikalier, «Madame Bishop», «Ärkebiskopen»,
cigarrer, Gud vet allt hvad; roligt se folk ha bra
med pengar! Jag går ej dit – – i dag, ser hellre på
folket utanför. Der sväfvade en ung, tjusande, på högsta
modet klädd dame, i flor och musslin, förbi trappan, der
tiggarkäringen, knappast skyld i sina trasor, gnager på sin
mögliga brödbit. Der – – men här korsade en ung man mina
tankar. Han kom upp på bron ifrån Strömparterren. Ansigtet
vackert, men hvilka spår af förstörelse! I vild oordning
hängde det mörka håret, vildare var oordningen i blicken,
hatten för liten för hufvudet, illa tilltygad, kläderna
äfvenså. Så gick han med hastiga steg öfver bron, i det
klara solljuset, genom den brokiga mängden. En ung flicka,
rosenröd till kinder och klädning, såg på honom och – –
skrattade. Den barnsliga! En stor herre, med något drygt
utseende, såg på honom och studsade. Tänk dig ett stort,
välmående, rödt och hvitt ansigte, i hvilket näsa, mun,
ögon, allt med ett ord, vätter starkt uppåt, och så på
detta en mine af förvåning, och du förlåter mig visst,
att jag måste le. Den olycklige ynglingen gick fram
genom mängden. Der han gick fram, vändes hastigt hufvuden
efter honom, så åter hastigt bort. Han gick, gick – mot
förderfvets brant, tyckte jag; – han försvann. Folkströmmen
slöt sig sorlande bakom honom; mörkgrön och strid brusade
och hvirflade strömmen under brons hvalfbågar. Det
är här som de bittra och söta vattnen mötas, brottas
och förenas. Båtar, fulla af folk, rodde fram och åter
på båda sidor om bron. Fiskare i sina små farkoster lågo
stilla på strömmen och metade. Fiskmåsar kretsade, skreko,
döko. På Strömparterren viftade silfverpopplarne. Der
nere lekte vackra barn, från bänkarne under träden
vakade unga mödrar. Vid små bord sutto små sällskap,
åto glacer, skrattade och pratade. Herrar rökte cigarrer
och läste tidningar. «Necken» åkte fradgande fram på
strömmen, lade till vid parterren och bjöd på en färd till
Djurgården. Muntra menniskor följde bjudningen och snabbt
med dem for

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free