Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid 40 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min väg förde mig sedan långt ut på malmen. Här aftaga
husen, krypa såsom kojor uppföre berg eller sjunka mot
slätten; allt blir lägre, trängre, armare, staden tynar
af mot landet, gatan förlorar sig i landsvägen. Här
bor småfolket. Det är Cryptogamernas verld inom
stadslifvet. Dock älskar forskaren att rikta sitt synglas
på den och upptäcka det stora, det betydningsfulla i det
skenbart ringa.
Här, långt ut på malmen är en trång gata, och på den
gatan ett litet hus och i det huset ett gammalt par. Unga
blomstrande fästmö! Kan du begripa, att hustrun der
var femtiosju år gammal, då hon stod brud med sin lika
gamla man? Och kan du tro, att den lilla Gud, som flyr
så många unga, sköna par i de stora husen midt i staden,
tagit sig husrum hos det gamla paret, i det lilla huset,
på den smala gatan?! Så är det likväl. Man och hustru der
älska hvarandra af allt hjerta och göra hvarandra jemt
små syrpriser. Gumman visade mig sin spis. Den hade förr
varit låg och besvärlig att begagna. Gubben kunde ej bära
att se, huru gumman vid den krökte sin rygg. Han passade
på en gång, då hon var borta för några dagar, och lät
mura upp spisen en half aln. Nu var den så dråplig som
någon spis i verlden, och hur muntert måste ej flammorna
från dess härd dansa och lysa inom det lilla hemmet. Jag
är ej viss på, att jag skulle se på Coliseums ruiner
med så mycket nöje, som på den uppmurade spisen. Gumman
skröt äfven af en liten trädgård med ett träd uti, samt en
«riktig berceau» af halfnakna syrenqvistar, öfverdragna
med spindelväf. «Svenska fattigdomen!» tänkte jag, och
kom i håg hvad i detta lilla uttrycket ligger utsagdt om
förmågan att känna sig rik af litet, ja nästan af intet.
Der i huset tittade jag händelsevis in i ett mörkt rum;
en skugglik gestalt neg derinne. Det var en sjuttioårig,
ogift qvinna, som der lefde i armod och förnöjsamhet, med
sina händers arbete förtjenande sitt bröd, och som ännu
aldrig begärt eller fått understöd af någon. Hon bakar
ett slags små bakelser och säljer dem ut till månglerskor
för en skilling stycket. «Nå, inte ville jag äta dem!»
sade med en betydelsefull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
