Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blänkfyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Äter blef det tyst; men de vänliga vindarne h viskade:
«tala! tala!»
«Ja, jag vet det», sade Axel långsamt - «ja, jag vet huru
det är. Jag har sett det sedan en tid. Ellina! du kan
icke längre lefva här. Du måste komma närmare barnen,-
närmare föremål, personer, som kunna ge dig hvad din själ,
hvad ditt hjerta behöfva och - hvad jag icke förmår.»
Hans röst bäfvade härvid. Axel liknade den natur, i
hvars omgifning han blifvit född. En granitnatur låg inom
honom; men när den öppnade sig, så blommade lifvet fram
i yppighet, paradiset öppnade sig. Vanligen fåordig blef
han då vältalig.
«Tro ej», sade han nu med en våldsam
rörelse, som gjorde hans kinder bleka och trängde
tårarne fram i de starka örnblickarne - «tro ej,
Ellina, att jag är blind för olikheten emellan oss och
att jag ej finner det jag är i mycket otillräcklig för
dig. Du står i många delar öfver mig, har skönare,
ädlare behof, som jag ej kan tillfredsställa.
Jag har ibland velat dölja det för mig; ty det har
kostat på mig. Jag har gjort mig hård mot denna
känsla och mot dig, jag har gått fram såsom i en
rök, satt en klippa för mitt bröst för att vara stark
och manlig. Ditt saktmod och dina tårar ha brutit henne.
O, Ellina! jag ser det på dina bleka kinder, du är
olycklig, och det är jag, som ..... . men nej! jag skall
ej göra
dig olycklig, jag, som svurit att lefva för din
lycka. Redan när jag sist for ifrån dig var mitt beslut
f åtta dt’, och nu vill jag säga dig det. Jag har
gjort ansökning om att blifva, förflyttad till en annan
tjenstebefattning. Lyckas det, såsom jag hoppas, så skall
du komma nära ditt första hem, nära den stad, der dina
gossar äro och der du kan finna det umgänge, de nöjen, du
behöfver. Dina söner skall du kunna få se hvarje vecka,
om du så önskar; de skola ofta vara hemma. Tro mig! jag
vill ej skilja dem från ditt inflytande; det var blott
den alltför veka hem-uppfostran, som jag velat skilja
dem ifrån. Jag vet att det finnes i lifvet endast en sann
högskola, den, der hjertat bildas, och dertill behöfves
ett modershjerta. Länge har jag varit betänkt på detta
närmande, ehuru det ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
