- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
II:100

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maj-tankar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

MAJ-TAMÅE.

Milda vindar, ljumma droppar, varma solstrålar, vår,
vårlif, välsignade, välsignande för allt, för alla
välkomne! Huru det qvicknar i mullen, hur det rör
sig i fröet, i knoppen, hur det sjunger i luften,
i vågen! Herrliga lif, gifvare af glädje och skönhet,
tackad vare du för det du kommit åter, för det du ånyo
kysser jorden vaken och varm, tackad för det du åter
i menniskornas själar lifvar hoppfulla känslor och
tankar. Snö låg ock Öfver dem, - vinterns domning och
tyngd; men de känna din ande och de andas upp och sända
ut i lifvet ett «ack!» af längtan och hopp.

Vår, som jag så ofta sett komma och gå, sett uppblomstra
i skönhet och - dö bort i vissnad löfbädd, tjusande,
men förgängliga årstid, hvi helsar jag dig nu med så
stor glädje? Är det för dina grönskande marker, dina unga
löf, dina blommor, dina fjärilar? De skola ju alla snart
förgås. Är det för den gemensamma fröjd, du väcker hos
alla menniskor, mina broder och systrar? O ja! Men äfven
denna fröjd skall ju upphöra med dig.

Blida vårande! nej, det är icke åt dig jag så gläder mig,
men åt ett lif, hvars sinnebild du är, hvars ande du bär,
åt en vår, som jag känner vara i kommande, en vår, som
ej förgår, ett lif, som icke dör och som, likasom ditt,
ger sitt allt åt alla.

Det är gemensamhetens vår, det är allmänlighetens, det

är alla menniskors delaktighet i Guds goda gåfvors
kommunion.

Den våren är andelif, det lifvet är af evig art.

Det nedsteg från himlen för att upplyfta och
välsigna

jorden. I aderton århundraden har det andats på dess
slägter,

smält isberg, löst bojor, rensat, renat
luften, genomträngt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free