Det var Söndag, då din bok, min älskvärda farbror, det tredje häftet af dina predikningar, kom att öfverraska och glädja mig; det var Söndags förmiddag; och jag satte mig genast att läsa predikan om Kristi underverk och hade min stora glädje af denna sköna och innehållsrika afhandling. Tack för den; tack för din gåfva, som är mig dubbelt kär, emedan så många jemte mig få smaka dess välgörande kraft. Allt stort, allt godt är och bör vara kommunion, och kännes först rätt gudomligt, när det så njutes. Solen och Guds ord, Hans vishet och kärlek, lifvets bröd och vin, ack! hur skönt att veta, att de äro samfälta, att man delar dem med alla. Så vid läsningen af din bok gladde jag mig, att de tankar och känslor, som den ingaf mig, skulle den äfven ingifva tusentals af mina landsmän.
Lef väl, min älskade, vördade vän! Tack för den känsla, den glädje, med hvilka jag tänker på dig och är och förblifver
