Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karolus frimodigt, under det han, spottande i
händerna, satte årorna i gång med en fart, som
kunde gjort heder åt fyra vanliga roddares krafter.
“Egen sak!“ upprepade Elias. “Vill
kycklingen lära hönan att värpa?“
“Nej, far, men j skulle inte låtit öfvertala
er“ — här skickade Karolus en hastig,
hemlighetsfull blick bortåt däcksluckan, der en hög
af sängkläder och segel synbarligen rördes af
en annan kraft än båtens omärkliga rörelser —
“j skulle inte låtit öfvertala er att ta ihop med
fjolen i går qväll, för fast vi då hade en liten
körare, var det lätt att se att, när den blåst
ut, en inte skulle komma ur fläcken med sådan
här vind.“
“Du hade nock hellre legat qvar i byn,
du, tills du spelt bort alla pengarne eller köpt
opp dem i grannlåt till Blåbärs-Johanna!“
“Asch, så j talar, far — j vet nock att
Johanna på Blåbärsholmen är ett strå för styf
i nacken att ta emot några presentegåfvor af
mig, innan j lemnar mig hälften i båten! Men
jag märker grant, att j baraste vill komma ifrån
det jag talte om, för j tål inte att jag stöter
på att det kan vara både så och så att ta
så’na passagerare om bord.“
“Gammal är äldst!“ var gubben Asbjörnssons
korta, tillrättavisande svar.
“Men“, invände Karolus, “de unga kunna
också ha sina tankar för sig, som inte just
behöfva vara så dumma heller, om en har något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
