Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom för att få’n till att betala passagerarefrakten,
men han skratta’ rederiet i skägget
och svängde sig ifrån alltsammans.“
Sedan samtalet en stund fortgått i denna
anda, rörde sig något vid den så ofta betecknade
däcksluckan, och straxt derefter syntes ett
ungt fruntimmer, insvept i en lång, vid
morgonrock och med ett svart flor öfver den lätta
halmhatten, styra fram mellan fjerdingar och
tågverk och nalkas de båda männen, dem hon
helsade med ett leende, fullt af outsäglig mildhet.
“Vi ha bara stiltje, kära frun“, förkunnade
Elias, “men en får ha tålamod, för han
friskar allt i fram på da’n, det ser jag!“
Den unga qvinnan såg ut liksom denna
uppmaning varit alldeles öfverflödig: tålamodet
personifieradt stod på hennes snöhvita panna,
från hvilken ett ljusgult, buckligt hår nedsmög
i en fin rand på ömse sidor om kinderna.
“Vore det möjligt att få eld?“ hviskade
hon med en försigtig blick bortåt den bädd,
hon nyss lemnat. “Jag ärnar koka litet kaffe
tills de vakna.“
“Åh jo kors, det kan allt stå till ...
Karolus du, jag skall ta årorna, medan du gör
ett rännande bort och lägger fyr i grytan, och
vill frun betro’n att koka’t, så har han längese’n
gjort sitt mästerprof i den konsten.“
“Det blir för mycket besvär, fruktar jag!“
“Gör huruledes hon vill!“ menade Elias,
alltför rättfram att krusa. Karolus deremot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
