Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som var ung och, såsom han sjelf uttryckte sig,
“lite finurlig“, svarade på annat sätt:
“Tag sig ingen onödig sorg, frun lilla“,
började han med en särdeles välvillig och
uppmuntrande blick, “utan ro bara fram med
bönorna, så skall här bli kaffe och det i
rena rappet ändå! Frun får se att det inte går
till som när en kokar kaffe på landbacken eller
på sådana fartyg och båtar, der de ha kajutor
med spisar... Denna är vår spis!“ Karolus
framdrog hastigt en stor, sprucken gryta, i hvilken
han med en färdighet, som förvånade den
unga frun, gjorde eld och påsatte kaffepannan.
“Då vi ä’ ute för en stickande storm“,
fortsatte han, när han märkte att hans föredrag
intresserade, “må frun tro, att denna — han
visade på grytan — inte håller sig så stilla och
gullegod som nu: nej, min själ, vill en då ha
en kaffetår eller en bit mat, må en se till att
hon inte får slingringar. Och det går till på
det sättet, att en försvarligt fästar en tjock
ståltråd vid hvardera örat på henne: se’n trär
en in genom grepen en passerlig tågstump och
belägger den i någon del af tacklaget, så att
kokningen kan gå fort, medan hon vaggar så
fint... för, se, öfverhalning gör hon aldrig, när
en tar sina försigtigheter.“
Under det Karolus utbredde sig öfver
svårigheterna i kokväsendet på en båt utan
kabyssa, framtog den främmande frun ur sin stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
