Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
res-kantin en flaska malet kaffe och öfverlemnade
den åt den tjenstaktige kocken.
“Koka, din sju attan!“ fortfor Karolus och
friskade upp elden med några väldiga
kramningar på en gammal pust. “Se, frun, jag
behöfver just inte skryta, men far talte allt ett
sant ord, när han sa’ att jag lagt af prof i
den här konsten, för när jag var pojke, reste
jag som kajutvakt på England med en kapten,
som det, näcken i mig, inte dugde att bjuda
dåligt kaffe eller oblankade stöflar ... Men sätt
sig vackert, frun lilla, sätt sig!“ Och Karolus
afdammade sitt blåmålade matskrin med tröjan,
den han för värmens skull aftagit.
“Mamma, mamma lilla, hvar är du?“ hördes
en röst från luckan. “Min gud, så styggt
jag drömde — vet du hvad, mamma — jo, att
du föll i vattnet och att jag i blinken kastade
mig efter!“
Modern skyndade fram och tecknade åt
sonen, en elfva-årig gosse, att hålla sig stilla.
“Du väcker pappa!“ hviskade hon.
“Pappa är allt vaken, fast han blundar!“
svarade Georg lika sakta, men i röstens
böjning låg något, som antydde att han icke skulle
vågat göra samma anmärkning högt.
“Gör ändå icke något buller. ... Se, der
har du en skorpa att fördrifva tiden med.“
Georg emottog förberedelsen till sin
frukost, och emedan blicken ur moderns sköna
ögon för honom var det vältaligaste han kände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
