Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dök han åter ned på sin madrass mellan tvänne
packlårar. Han skulle likväl långt hellre velat
springa upp, för att göra sig hemmastadd på
båten.
Med en kärleksfull blick på gossen upptog
fru Letsler — detta var det namn, under hvilket
familjen kommit om bord — ett stick-arbete
och satte sig vid sidan af den bädd, der
hennes make, med ansigtet tryckt mot handen,
hvilade; och under det hon lät stickorna
genomflyga den ena mask-raden efter den andra,
viftade hon allt emellanåt bort de insekter, som
oroade honom, för hvilken hon med så mycken
ömhet vakade, ehuru hvarken en blick eller en
rörelse tillkännagaf att hennes omsorger
uppfattades.
“Klart till drickning, kära fru!“ rapporterade
Karolus, och höll kaffekitteln i vädret.
“Gif mig en kopp, Nicoline!“ yttrade den
person, som hittills bibehållit tystnad, och i det
han reste sig upp och tog plats på en låg kista,
lät han se ett ansigte, på hvars förfallna grund
stora bekymmer eller djupa passioner plöjt sina
fåror. Det svarta, här och der gråsprängda
håret svor högt mot den falska gulbruna peruken,
hvilken likväl af den omtänksamma Nicoline
med en behändig rörelse jemkades så, att
det förstnämda naturliga håret icke blef synligt.
“Vi ha ej hunnit långt!“ sade hon, i det
hon bjöd honom kaffekoppen och skorporna.
“Jag har nog hört det!“ blef svaret. “Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
