Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammal som j, utan att jag får hopp om att stänga
in Johanna på Blåbärsholmen i ny-kamrarne,
och dertill med blir väl hon tilldess så
bedagader att det inte stort lönar mödan!“
“Jaså, min käre Karolus du,“ yttrade Elias,
under det han hjelpte till att rulla upp
fjerdingarne, medan sonen hade fastagen på sin del,
“är du af den ull’n, då kan jag så godt säga
dig rent ut, att jag just inte tycker att Johanna
är särdeles att afundas, ifall hon blir qvinna
åt dig, för se, densamma som en har haft
kärlighet till i ungdomen, den må en ock älska
och hålla i vördning på ålderdomen.“
“Det säger jag ingenting på,“ genmälte
Karolus, “bara en haft henne hela tiden. Men se,
att hålla till godo med henne, sedan hon liksom
rosorna om hösten mistat alla bladena och
blifvit skrynkliger i synen — det likar mig inte!“
“Om jag hade sådana tankar,“ menade
gubben, “så hade Malena stort skäl till att
beklaga sig, men det skall hon slippa!“
“Ja, det tror jag väl!“ inföll Karolus
skrattande. “Det var längesedan j var ung och sjöng
den visan jag helst trallar på:
De röde rosor och de hvite blad,
De smucke piger vill jag gerna ha,
Hejsan .......“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
