Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sitt öppna bröst svällande af ungdomsmod
såg ut som en äkta son af gamla Viken.
Solen rodnade redan till dager, när alla
nödvändiga bestyr ändtligen voro slutade och
far och son färdiga att träda in i stugan till
hvila.
Mor Malena satt upprätt i bädden och
pekade på bordskifvan, der ett fat nu kallnad
fisk, en korg färska läfsor och en kanna friskt
dricka inbjudande väntade de hemkomna.
“Har du gett dem derinne något?“ frågade
Elias och kastade en blick åt den lilla förstugan,
som skilde nya lokalen från den gamla.
“De behöfde ingenting, menade de, utan
va’ bara sömniga och gick till kojs.“
“Hvad säger du om dem, mor?“
“Ingenting, far! När du bjudit dem tak,
skall välmeningen å min sida inte fallera. Frun
är så söt, vacker och vänlig menniska, som en
nånsin vill skåda, och pilten tycker jag också
om, men ....“
“Och hvad tycker j om detta, mor?“ sade
Karolus, som nu bakom ryggen framtog och på
sängtäcket utbredde, utom färgen och grynpåsen,
två hela skålpund “köpegarn“, både rödt,
hvitt och blått, till klädning åt mor sjelf, som
hon så länge önskat väfva efter ett mönster,
hvilket hon fått från Lysekil.
“Kors i jesses namn, Karolus pilt, hvar har
du fått tag i så mycket pengar?“ Mor Malenas
ögon lyste af glädje, undran och modersömhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
